Skånska Resor: Med ångtåget på Österlen

måndag 18 juni 2018

Med ångtåget på Österlen

...en upplevelse för gammal och ung

En färd med museijärnvägen mellan Brösarp och Sankt Olof kan starkt rekommenderas...

På söndagen kombinerades Skånska Järnvägars verksamhet med en veteranfordonsutställning kallad Ljuva Femtiotal...

Jag kommer vandrande från busshållplatsen Torparebron och börjar med att fly undan en envis regnskur in på stationen...

...där man kan beskåda äldre tiders väntsal...

...och, om man är tillräckligt gammal, kan man återuppliva minnet av den här typen av personvågar som fanns på järnvägsstationerna förr...

När jag köper returbiljetten till Sankt Olof får jag den i en sån här välbekant skjutlåda...

När regnet lättar börjar folk strömma till...

Bagaget rullas ut...

...och första rälsbussen skickas iväg till Vitaby…

Här ett lok som får tjänstgöra i väntan på att ångloket ska ta över...

Lokstallarna vid Brösarps station...

Ånglok som jobbar på att få upp trycket...

Jag tar en liten titt på veteranfordonen - här motorcykel med sidovagn...

Tre stycken Volvo Duett...

Jag fastnade lite för den här Saaben...

"Oh, Lord, Won´t You Buy Me A Mercedes Benz..."

Volvo Amazon - en sån var mina föräldrars första bil (fast ljusblå) kring 1960...

Min favorit här på utställningen var nog ändå Morris Minor...

Tillbaka till stationen - Kafé Ångloket håller öppet...

Korvgubben säljer Bullens varm korv...

Förberedelser inför tågavgångarna (synen skulle kunna vara hämtad från min barndoms by på Österlen)...

Jag beundrar ångloket och hoppas få åka i en vagn dragen av det senare under dagen (regnandet kan ha fört det goda med sig att det dämpat brandfaran i skog och mark och därmed också risken för gnistor från loket)…

Mäktig maskin...

See you later...

Brösarps välbevarade station...

Vädret är på väg att klarna upp och stämningen stiger...

Dags att komma iväg...

Rälsbussen till Vitaby…

Så här ser rälsbussen ut på insidan - en välbekant syn för mig som åkte fyra år i en sådan till läroverket i Ystad...

I sista avdelningen (bakre förarhytten)…

...har jag god utsikt bakåt...

Konduktören klipper biljetten på riktigt...

Passerar bron över Verkeån…

Framme i Vitaby ser vi stinsen veva upp bommarna efter oss...

I Vitaby har tiden stått still och hela järnvägsmiljön finns bevarad intakt...

...med järnvägshotell...

...banvaktstugan…

...och rubbet...

Man hade inga mobiltelefoner på den här tiden, men på stationen fanns den här apparaten som fixade det - ett samtal kostade 20 öre...

Vad är det nu vi väntar på?

Jo, tåget från Brösarp som ska ta oss vidare till Sankt Olof...

Här är det en annan typ av vagnar...

Hatthyllan...

Vi åker lugnt genom det fridfulla landskapet...

...som mest verkar bestå av skog...

...och snart är vi framme i Sankt Olof...

Trettio minuters uppehåll och folket strömmar ut...

Kön till glasskiosken...

Lokstallet i Sankt Olof...

Jag bestämmer mig för ett lite längre uppehåll i Sankt Olof och tänker ta sista tåget tillbaka (i hopp om att ångloket sätts in)…

Jag börjar med en fika på Byvägen 35, hembageri och café...

...och sen blir det lite sightseeing i byn - här den vackra och kända kyrkan...

På andra sidan gatan den här gården, som jag tror är församlingshem...

...och den fina möllan - ett kulturarv som förvaltas genom ideella insatser...

Tillbaka på Sankt Olofs station...

Yes! Där har vi det...

It´s coming...

Det glider upp längs perrongen just in time…

Här finns inga digitala tavlor - den målade skylten hängs upp för hand...

Loket måste växla och byta plats för att kunna dra oss tillbaka - den här manövern, när lok och vagnar kopplas samman har jag sett hundratals gånger i min barndom...