lördag 24 september 2016

Spillepengens okända natur i Malmö

...rapport från en soptipp
En fantastisk utsikt över bevarade strandängar och skyddade fågelvatten. Inte okänt för alla, men för många. Här får du en rapport i bild och text från ett fritidsområde värt att uppleva.

Min cykelfärd startar vid Centralstationen och här blickar jag tillbaka efter att ha kommit en liten bit på väg längs kanalen.

Bron över spårdjungeln...

...in på cykelbanan längs Västkustvägen. Den är inte så kul i början, men efter ett tag separeras den mera från biltrafiken.

Passerar under bron i rondellen vid Segeå...

...och snart är jag framme vid målet

...där jag orienterar mig om vad som numera finns i denna gamla soptipp som förvandlats till fritidsområde.

Inte mycket som påminner om en soptipp här...

...eller här

Uppe på utsiktsplatsen hittar jag ett perfekt bord där jag kan äta min medhavda matsäck

I väster syns avfallsupplag, oljehamn, sundet och långt borta Köpenhamn

I öster har vi husen i Arlöv

Men rakt framför mig norrut har jag den vidunderliga utsikten mot Lommabukten och innanför strandkanten först Tågarps hed och längre bort Alnarps fälad. Här rinner också Kalinabäcken ut i havet.

Strandängarna har betats sen bronsålder och använts av byarna i närheten som utmarker under årtusenden.

En mångfald av växter och djur frodas i naturreservatet strax norr om Spillepengen.

Jag skulle vilja påstå att det är en lisa för själen bara att vistas här.

På informationstavlorna får man veta mycket om strandängarnas historia, växter och djur. Inte minst för fågelskådare är det här ett paradis.

Cyklar hemåt längs Västkustvägen, beskådar denna fantastiska byggnad i funkisstil, men framför allt har jag kvar bilderna av Lommabuktens fågelliv och de underbara strandängarna på näthinnan.

Så här ser jag det för mitt inre öga...

Bilder från en cykelfärd till Spillepengen onsdag 21 september 2016. Det går också att åka buss dit, inte ända fram, sista biten får man gå (använd Skånetrafikens söktjänst). Med bil går det att köra ända upp till utsiktsplatsen.

Wikipedia om Spillepengen

Sydsvenskan: Spillepengen som blev skitspiss

Lokaltidningen: Nytt naturreservat vid Spillepengen

Burlövs kommun: Tågarps hed och Spillepengen


Bloggar om natur, öresund


lördag 17 september 2016

Vikingastaden i Uppåkra

...järnålderns skånska maktcentrum
Jag står på högsta platsen i Uppåkra strax söder om Lund och tänker mig in i hur det utgrävda ceremonihuset från vikingatid kan ha sett ut. Ett skånskt politiskt, ekonomiskt och religiöst maktcentrum under tusen år. En plats som slår allt vi tidigare vet om den här tiden och som får platser som Birka och Hedeby att förblekna.

Det kan man inte riktigt tro när man närmar sig dagens Uppåkra...

...en liten idyllisk by på den skånska slätten strax öster om motorvägen mellan Malmö och Lund. Dock framträder redan här den svaga lutningen uppåt, Uppåkra är en plats vald med omsorg när det gäller uppsikten över omgivningarna.

Idyllen i Uppåkra skvallrar inte om det livliga förflutna...

Här ser vi dock några saker som ger en hint. Den här vägen, som går genom Uppåkra, är en rest av den gamla landsvägen mellan Trelleborg och Helsingborg, en väg som fanns redan långt tillbaka i forntiden. På vänstra sidan har vi också gravhögen Storehög från bronsålder som fått ligga orörd genom årtusendena. I bild till höger skymtar vi ett antal personer ute på fältet. Det är arkeologistudenter som deltar i utgrävningarna här. Vi återkommer till dem.

Invid kyrkan, i gamla prästgården, finns Café Tirup, en liten utställningslokal och en shop...

...med bland annat smyckeskopior...

...och kopior av mynt funna i järnåldersstaden.

I källaren hittade jag denna skulptur i trä om livet i vikingastaden

Vi ska nu titta lite på omgivningarna. Redan här kan man läsa lite om...

...hur Uppåkra var ett centrum för handel och hantverk

...och om vardagen i det forna Uppåkra (som förmodligen inte hette Uppåkra utan kanske Lund?)

Järnåldersstaden var stor som 57 fotbollsplaner, men här uppe på den centrala platsen var gräddhyllan där de styrande och mäktiga höll till.

Jag slår ett öga på den nutida kyrkan i Uppåkra. Den tillkom på 1800-talet då man rev den gamla kyrkan från 1100-talet (och innan den fanns förmodligen en träkyrka)

Nu är den guidade rundvandringen igång. Sådana sker under tiden maj till 1 oktober - se mera här.

Ceremonihuset hade en central roll i vikingastaden

Här har vi en av flera tolkningar av hur kulthuset kan ha sett ut

Fyra stubbar markerar platsen för de takbärande stockarna i ceremonihuset som man sett gick två meter ner i marken.

Strax intill har man funnit stora hallbyggnader och långhus

I rundvandringen ingår också besök hos utgrävarna

...där vi får veta att de bland annat grävt ut en stor ugn och stensättningar som kan härröra från en gårdsplan eller gata.

Vad hände då med vikingastaden i Uppåkra? Det har att göra med den danska kungamaktens och kyrkans beslut att grunda en ny stad, Lund, bara några kilometer bort. Med en liten zoom får jag in domkyrkans torn (inte det till vänster utan i mitten) där borta i Lund på andra sidan Höjeåns dalgång.

Jag tar mig till Lund via Lundalandsleden och passerar här bron över Höje å vid Sankt Lars.

I Lund skapade den nya makteliten sitt grepp över själarna och inordnade västra och södra Skåne i det framväxande danska riket. Det hedniska och regionala maktcentrumet i Uppåkra föll tillbaka i de nya historiska vindar som blåste...

Bilderna från en utflykt till Uppåkra fredag 16 september 2016. Själv tog jag cykeln på tåget, steg av i Hjärup och cyklade till Uppåkra. Det går lika bra med buss 130 Pendeln från Malmö eller Lund, avstigning Väståkravägen. Bilparkering finns vid kyrkan i Uppåkra.




Bloggar om historia, uppåkra


onsdag 14 september 2016

Tillbaka till Pildammsparken

...ge den lokala parken en chans
Sviterna av en operation har gjort mig mindre rörlig senaste veckan, men till närbelägna Pildammsparken tog jag mig på tisdagen.

Man kan ju fråga sig om detta inte är ett uttjatat kapitel efter 45 års promenerande och tio års fotograferande i den parken? Det är det naturligtvis på sätt och vis...

Dock är det fortfarande så att vissa dagar räcker det att jag träder in i denna park för att viss själsfrid och läkande kraft ska infinna sig

Naturens läkande kraft?

Jag fann mig bäst tillrätta på skuggiga platser...

...där jag kunde titta ut i den onaturligt gassande septembersolens sken

Ibland fick jag en känsla av vår - kanske är det den vår som de svage kalla höst som snart ska komma...

Kinesisk sekvoja har jag lärt mig att det här heter. Ett barrträd som tappar sina barr på vintern. Ett barrträd som man trodde var utrotat tills man återupptäckte det i Kina 1941.

I Pildammsparkens nordligaste hörn

Nu bär parkernas träd och buskar sitt tätaste gröna lövverk - snart kommer färgerna att förändras och löven att glesas ut och falla till marken.

Havsnymfen Galathea i sin hage...

...som sägs vara avsedd för meditation. I varje fall kan man just nu betrakta höstfärger i vardande där.

Under pileträdens kronor kan man promenera på vallarna längs de dammar som förr var Malmöbornas vattenreservoar.

På håll syns Vattentornet från 1904...

Ett torn som redan efter ett drygt årtionde hade spelat ut sin roll som vattentorn...

...men som fortfarande står kvar i kraft av sin vackra arkitektoniska utformning.

Ja, det blev en stund av kontemplation och vila från världens brus och bekymmer...

Så mitt tips är att du ska ge din lokala park en chans. Det finns många sådana som är värda att besöka i våra skånska samhällen. En tillgång när man inte kan eller vill ge sig iväg längre sträckor.


Bloggar om parker, sommar