...ge den lokala parken en chans
Sviterna av en operation har gjort mig mindre rörlig senaste veckan, men till närbelägna Pildammsparken tog jag mig på tisdagen.
Man kan ju fråga sig om detta inte är ett uttjatat kapitel efter 45 års promenerande och tio års fotograferande i den parken? Det är det naturligtvis på sätt och vis...
Dock är det fortfarande så att vissa dagar räcker det att jag träder in i denna park för att viss själsfrid och läkande kraft ska infinna sig
Naturens läkande kraft?
Jag fann mig bäst tillrätta på skuggiga platser...
...där jag kunde titta ut i den onaturligt gassande septembersolens sken
Ibland fick jag en känsla av vår - kanske är det den vår som de svage kalla höst som snart ska komma...
Kinesisk sekvoja har jag lärt mig att det här heter. Ett barrträd som tappar sina barr på vintern. Ett barrträd som man trodde var utrotat tills man återupptäckte det i Kina 1941.
I Pildammsparkens nordligaste hörn
Nu bär parkernas träd och buskar sitt tätaste gröna lövverk - snart kommer färgerna att förändras och löven att glesas ut och falla till marken.
Havsnymfen Galathea i sin hage...
...som sägs vara avsedd för meditation. I varje fall kan man just nu betrakta höstfärger i vardande där.
Under pileträdens kronor kan man promenera på vallarna längs de dammar som förr var Malmöbornas vattenreservoar.
På håll syns Vattentornet från 1904...
Ett torn som redan efter ett drygt årtionde hade spelat ut sin roll som vattentorn...
...men som fortfarande står kvar i kraft av sin vackra arkitektoniska utformning.
Ja, det blev en stund av kontemplation och vila från världens brus och bekymmer...
Så mitt tips är att du ska ge din lokala park en chans. Det finns många sådana som är värda att besöka i våra skånska samhällen. En tillgång när man inte kan eller vill ge sig iväg längre sträckor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar