...i nyromantisk stil
Den nya kyrkan i Hörröd stod färdig 1858. När man grundade kyrkan använde man sig av en gammal sedvänja och begravde en levande tupp under en av hörnpelarna. Detta för att skydda mot onda makter. Det lär ha varit sista gången den här gamla riten utövades i Sverige...
De rätta färgbeteckningarna på kyrkan ska vara gulrött, kimröksgrått och vitt. Dessa nyanser ska vara de ursprungliga och återställdes vid en renovering 1997.
En känd präst som verkade här i början av 1900-talet var Jöns Nilsson Werner...
Han bodde en tid i det här huset mitt emot kyrkan...
...och hans tre barn, Inga, Elsa och Lars är begravda på kyrkogården
Hörröd är idag en av de glesast befolkade socknarna i Skåne, men så har det inte alltid varit. År 1871 hade byn 732 invånare.
Byn har gamla anor, omnämns i skrift på 1100-talet och var ett känt tillhåll för snapphanar på 1600-talet. Gamla legender finns, som den om Spökryttaren....
När han visar sig är det ett varsel om bränder och svåra olyckor. Det är en svartklädd ryttare på en självlysande vit häst som man kan se vissa nätter i augusti. Hästen flyger fram ur skogen, över heden och ner mot havet - där försvinner den huvudstupa ner i en virvel av vitt skum...
En liten bit öster om den nya kyrkan hittar man resterna av den gamla medeltidskyrkan...
...några gravstenar och en bit av kyrkogrunden
Tydligen är det några som håller minnet levande...
Norr om nya kyrkan finns en äng och ett litet kärr. Om man följer stigen genom ängen...
...kan man komma upp på den natursköna åsen Jären och prova att följa vandringsleden en bit. Åsen slingrar sig som en stor orm från Hörröd via Agusa ner mot Andrarum. Jären är den största så kallade getryggåsen i Skåne, bildad under inlandsisens tid.
Se även Skånska Resor: Hörröd, Jären, Agusa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar