lördag 27 april 2019

Sol över Simris strandäng

...hav, klippor och sköna blomster
Att träda in i fridens rike...

...och njuta naturens ro...

Här kan man bara stå och vara till...

...vandra stilla längs strandens sällsamma stensamling...

Man kan dra sig upp på ängen...

...och besöka den lilla världen...

Men vad är nu detta för märkliga väsen? Till det ska vi återkomma...

Nässlorna blomma - det är också titeln på en känd svensk roman, kom jag att tänka på. Det var väldigt länge sen jag läste den. Kanske dags att läsa om?

Det är mycket som blommar nu och mycket mera att se fram emot - en härlig tid...

I ett lite fuktigare parti dyker dessa upp...

Kabbleka, en av mina verkliga favoriter om våren...

Sommarträdet - där jag brukar sitta och titta på de passerande segelbåtarna...

Nu betraktar jag stranden och det glittrande havet - medan jag dricker mitt förmiddagskaffe...

Det kravlösa varandets stund...

I dag älskar jag stenarnas asketiska färgskala av vitt-grått-svart... (det är något slags lågvatten som blottlägger mera av dem än vanligt)

Dom där igen och nu i stort antal. Det är de klorofyllfria vårskotten av åkerfräken - i toppen har de en liten "kotte" som sprider deras sporer...

Det händer mycket nu på de soldränkta ängarna...

En liten titt i södra delen...

"Here Comes the Sun (Little darling, the smiles returning to the faces)..."

En fridfull plats...

...med femhundra miljoner år gamla böljeslagsmärken i sandstenen...

En särskild typ av lavar ger den orange färgen...

Kanske rester av en kås där man förr drog upp sina båtar? Hm, många stenar ser ut som utbrunna grillkolsbitar idag...

Jag går tillbaka norrut över ängarna - den gula svalörten öppnar stora famnen mot solen...

Kastanjeträdet är verkligen på gång...

Ständigt nya sköna blomster - en lisa för själen...

Liten tillbakablick...

Jag måste göra ett litet besök även i den norra delen...

Lågvattnet har öppnat stora klippytor för solen...

Vy bort mot klippan med ensamma trädet...

...där även den torrlagda lilla bukten har sin tjusning...

På vägen ut kan jag inte låta bli att säga adjö till backsipporna som fortfarande ser fräscha ut...

Bilderna från besök vid Simris strandäng fredag 26 april 2019


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar