...underbara utflykter under allhelgonahelgen
Kåseberga blev utsett till Årets ljusby under det årliga evenemanget Österlen Lyser - i solnedgången är vi på väg upp mot Ales stenar...
I god tid före invigningen får vi uppleva naturens eget ljusspel...
En stund före och en stund efter solens nedgång kan man uppleva dessa färgspel här uppe vid de magiska stenarna...
En fridfull och fascinerande upplevelse i tystnaden vid Ales stenar...
...innan anstormningen av tusentals människor som anlände med fackeltåg...
...för att skåda färgspelet på stenarna i mörkret...
En start på invigningen av årets Österlen Lyser som sen fick sin fortsättning med underhållning, kommers och matutbud nere vid hamnen i Kåseberga...
Nästa dag är Alla helgons dag och vi ger oss iväg på heldagsutflykt - här på väg ut ur höstliga Sandskogen på väg mot Österlen...
Vi stannar till vid den lilla 1100-talskyrkan i Hannas by - en av de minsta kyrkorna, men också en av de finaste. Eftersom många kyrkor är öppna en dag som denna får vi också tillfälle att titta på insidan...
Allt i kyrkan är äkta och ursprungligt, i triumfvalvet hänger ett väldigt snidat krucifix från 1200-talet...
Dopfunten är lika gammal som kyrkan, dvs från 1100-talet, och gjord av stenmästaren Sighraf...
Vår kyrksafari fortsätter - här dyker tornet på Vallby kyrka upp...
I kyrkan i Vallby (som var kyrkby även för Glimmingehus) inrättades i det norra vapenhuset 1697 det Rosencrantzska gravkoret - genom en glugg i porten kan man kika in. Här ligger Mette och Holger, herrskapet på Glimmingehus och på väggen hänger deras adelsvapen...
Färden går vidare till Bolshög där vi tittar på den gamla kyrkan...
...men också på den närbelägna Bolshögen från bronsålder (kyrkor ligger ofta på eller nära forntida heliga platser). Om denna hög finns åtskilliga sägner, om kung Boel som ska vara begravd där, eller jättekvinnan Boel som vaktar sina skatter där (högen ska också stå i förbindelse med Glimmingehus via en underjordisk tunnel)...
Nu blir det eftermiddagskaffe på Gunnarshögs gård. Här kan barnen titta på en riktig rejäl traktor och själva köra runt i mindre sådana. Vi gick på caféet och sen i butiken där vi bland annat handlade rapsolja (naturligtvis)...
Kyrkfärden avrundades vid Vitaby kyrka - på en brant höjd reser sig den vita byggnaden med sitt breda torn. En hög trappa leder upp till sydporten...
Väl uppe kan man skåda ut över kyrkogården i väster...
...och mot öster ser man utsikten från kyrkbyn ner mot havet (där Vitemölla ligger, fiskeläget hörde till socknen)...
På insidan var jag mest intresserad av den så kallade "Videmylleskunken" som jag aldrig fått tillfälle att se tidigare. Det är en läktare som fiskarebefolkningen från Vitemölla lät uppföra för egen räkning i det norra sidoskeppet år 1864...
Här hänger också ett kyrkskepp, kallat "Vitemölle" från 1785 - tillverkat som gåva av sjömän som förliste utanför utanför fiskeläget och togs omhand av fiskarebefolkningen...
Vy från västra sidan av kyrkogården mot kyrkan på höjden...
Här passerar fortfarande ångtåg och rälsbussar på museilinjen - och det händer att de stannar vid denna gamla hållplats...
På söndagen, Alla själars dag, tog vi hand om våra egna själar med en vandring i det lilla naturreservatet Lövestads åsar nära gränsen till Österlen...
Och visst lyste naturen här med alla höstens färger...
En underbar tid att leva i, tänkte jag och fick ny kraft från naturen...
Alla bilder från utflykter på Österlen med omnejd med Kerstin P under dagarna 3-5 november 2023
