Magiska Ales stenar

 ...samtidig solnedgång och månuppgång

Söndag fjärde advent 2021 var ett av dessa fantastisk ögonblick...

Vi kommer till Kåseberga en bit in på eftermiddagen...

Julmarknaden är i full gång...

Hos jultomten vid Kåseberga Fisk och Ahls rökeri får vi prova många olika sillsorter...

...och äter en sen lunch i restaurangen...

Sen drar vi oss uppför backarna på åsen - solnedgången närmar sig...

Ales ståtliga stenskepp, Solskeppet skulle jag kalla det (det är nämligen orienterat efter solen och fungerar som en jättelik solkalender), är belyst från söder av den nedåtgående solen...

På sin väg ner i havet placerar sig solen en stund bakom ett moln, vilket ger fina effekter...

Nu är solen mellan molnet och vattnet på sin väg ner bakom horisontlinjen...

Samtidigt pågår ett annat drama på norra sidan, fullmånen är på väg upp över Kåseberga...

Här synlig mellan två av stenarna i jätteskeppet...

När solen går ner havet blir det ett skådespel...

När jag zoomar in det som sker där ute ser det ut så här...

På andra sidan har månen på sin väg upp nu placerat sig framför den nordvästra stävstenen i skeppet - som en lysande ledstjärna...

Mot den norra himlen framträder stenarna i en sällsam skepnad...

När vi går ser vi att fler besökare har kommit, men de har missat de mest magiska ögonblicken. Dock blir himlen i söder allt mera röd och både stenar och besökare får agera silhuetter mot denna himmel...

Mörkret faller över Kåseberga...

I byn är det tända ljus och julestämning...

Vid parkeringen övervakar kossan Mu att frid och lugn råder i trakten...

Bilderna från en utflykt till Kåseberga och Ales stenar söndag 19 dec 2021

Ales stenar i den mörka tid

 ...en plats med magi och mystik

Ales stenar uppe på Kåsebergaåsen är en plats som stimulerar fantasin...

När vi anländer till fiskeläget Kåseberga är solnedgången redan ett faktum...

Rökeriet och utsikten söderut mot Kåsehuvud...

Kåsebergabukten och vyn österut mot Löderups strandbad och Sandhammaren...

Tillbakablick ner mot hamnen från backen...

Snart har vi Ales stenskepp i blickfånget...

...och snart avtecknar sig de jättelika stenarna mot havet och solnedgångens ljus...

Stävstenen i solskeppets akter i sydöst - till skillnad från övriga stenar och liksom stävstenen i nordväst är dessa stävstenar av sandsten (sådan finns inte i trakten utan har hämtats hit)...

Det är en stund efter solnedgången som det speciella ljuset framträder...

Stävstenen i nordväst avtecknar sig mot himlen - det är invid denna sten som solen går ner vid sommarsolståndet (dvs om man står i skeppets mittpunkt)...

I väster sträcker sig bukten mot Kabusa och Ystad - här uppe får man känslan av att sväva mellan hav och himmel...

Jag vänder mig om och följer med blicken stenraden mot sydöst - där har vi stävstenen där solen går upp vid vintersolståndet...

Förmodligen har den här platsen haft en särskild betydelse för människorna på södra Österlen alltid...

...som en träffpunkt och en kultplats där man samlats under långa tider, hela forntiden, från stenålder till bronsålder och järnålder...

Tillbaka vid hamnen i Kåseberga förs vi sakta tillbaka till nutiden...

Alla bilder från ett besök i Kåseberga och vid Ales stenar söndagen den 21 nov 2021

Ales stenar i vårljus

...de magiska stenarna mellan himmel och hav

Jag besökte Ales stenar lördagen den 27 februari 2021...

Ett underbart vårväder med sol från molnfri himmel...

Den mäktiga stävstenen i nordväst...

Det kraftiga motljuset...

...bjöd på tillfällen till sådana här bilder...

Havsutsikten är hänförande uppe på åsen...

Mycket folk var i rörelse denna lördag förmiddag...

Både unga och äldre fascineras av de magiska stenarna...

Detta är en plats som berör sinnena...

...och stimulerar fantasin...

En plats att återvända till...

Jag tog cykeln på pågatåget till Köpingebro. Där ifrån cyklade jag först ner till Kabusakorset och sen längs kustvägen ut till Kåseberga. En sträcka på ca 11 km som jag avverkade på mindre än en timme i sakta mak. Jag hade egen matsäck med, restaurang och rökeri öppnar 10 mars.

Rönneberga backar

...mäktig utsikt från höjd med tolv gravhögar

Holger Danskes hög är en av tolv bronsåldershögar uppe på Rönneberga backar som även bjuder på fantastisk utsikt över landskapet och Öresund...

Jag kommer cyklande från stationen i Landskrona - här på Vadensjövägen norrut...

Snett högerut framträder redan backarna vid horisonten...

Närmar mig Vadensjö, kyrkan i byn syns där framme...

Från byn Vadensjö kan man blicka västerut ner mot Öresunds kust och ut mot ön Ven och Danmark på andra sidan...

...och där zoomar jag in två vattentorn i Landskrona (från stationen i Landskrona och upp till Rönneberga backar är det ungefär sex kilometer)...

Nu går färden österut uppför Rönneberga backe vars topp ligger hundra meter över havet...

På min vänstra sida dyker gravhögen längst i nordväst upp först - den bär namnet Holger Danskes hög...

Högen är en av de största här. Enligt en legend sitter kung Holger Danske i högen iförd full stridsutrustning och kommer att rycka ut när Danmark är i fara...

Inne i Rönnebergagårdens park finns sex stycken gravhögar - en av dem, Bålhög, kanske är det den till höger, är störst med 35 meters diameter och fem meters höjd...

En blick tillbaka mot kyrkan i byn Vadensjö...

Jag fortsätter uppför backen - till höger om vägen och öster om gården finns ytterligare ett antal gravhögar...

Men jag ska först ta en titt på gården, här ekonomibyggnaderna...

...och där har vi gaveln på mangårdsbyggnaden...

Vyn norrut över landskapet...

Min tanke är att jag ska ta en titt på gravhögarna från hagarna på norra sidan (jag frågade om lov på gården och fick tillstånd) - först måste jag beundra de vackra hästarna i deras sköna omgivning...

Från den här sidan kan man blicka in i de stora högarnas lövsalar...

Tretusen femhundra år har förflutit sen människorna reste de mäktiga högarna...

Gravarna är inte undersökta och ruvar fortfarande på sina hemligheter...

Mitt i sommarvärmen råder här en viss stämning av andaktsfullhet...

...och om man lyssnar noga så kanske man kan höra en viskning från det förflutna...

Gårdens boningshus...

Hej då, pållarna...

Vy från gården ner mot slätten...

Landskrona vid havet...

Vidare österut...

Uppe på kullen, med utsikt österut, finns en liten parkeringsplats med informationstavla...

...bredvid ett fält med fem gravhögar...

Det visar sig vara en skön plats...

...att också slå sig ned för att äta den medhavda matsäcken...

...och njuta av utsikten över en härlig bit Skåne - ser ut som kyrkan i Asmundtorp där nere...

Vrider jag huvudet mot öster ser jag den här vyn...

Mindre hög i öster...

...med blomsterfägring, de blå kallas blåmunkar...

Vy från den lilla högen mot de övriga fyra - det lär ha funnits många fler gravhögar här uppe på kullarna, men de har förstörts eller odlats bort...

Det finns något tidlöst och fridfullt över platsen...

Utsikten mot sundet i väster...

I rofylld stillhet vaktar de gamla högarna över landskapet...

Det är dags att cykla tillbaka genom sommarens ljuvliga landskap...

Bilderna från en utflykt onsdag 17 juni 2020 till Rönneberga backar några kilometer öster om Landskrona. Backarna utgör den sydostliga avslutningen av det omfattande höjdstråk som sträcker sig upp mot Glumslöv. Jag tog cykeln med på pågatåget från Malmö till Landskrona. Via bra cykelbana tar man sig genom tunnlar under järnvägen och E20 och hittar Vadensjövägen en liten bit öster om stationen.