Gult är guld

...sätter färg på Skåne

Plötsligt så är de där - de gula fälten som skiner som guld...

Jag kommer ut vid Åbackarna och det har regnat (välbehövligt kan jag tänka) - men rapsfältens lyser upp...

En liten kamrat tar sig över stigen. Den säger: "Ta det lugnt, njut av tillvaron medan du kan"...

Jag säger till mig själv att inte hasta förbi våren och försommaren - jag ska vara närvarande i förändringarna som sker...

Jag stannar upp inför vyn mot Tommarpsåns dalgång och backarna upp mot byn Gröstorp...

Vilken förändring sen jag var här senast och det var inte så länge sen!

Och se kossorna har fått komma ut på grönbete i backarna...

Kvejsehög bortom det gula...

Simrishamn inramat i gult...

Vyn tillbaka mot backarna...

Mycket gult blir det...

En stor färgklick i landskapet...

Västra Simrishamn - granne med landet...

Rödplister lyser också upp - här i vägkanten...

Se vad som händer och så snabbt - vilken mångfald av färger...

Vy mot Simris by...

Mera fägring i vägkanten, jag tycker att det liknar en skatnäva - någon som vet? Bladet som sticker upp i nedre vänstra hörnet hör till blomman...

Kvejsehög försvinner bakom mig...

Men vad nu? Jo, efter regn kommer sol - vi får se hur det blir med det, men just nu tackar jag...

Mera gult...

...och ännu mera...

Bilderna från en liten promenad ut mot Gröstorp söndag 28 april 2019

Sol över Simris strandäng

...hav, klippor och sköna blomster

Att träda in i fridens rike...

...och njuta naturens ro...

Här kan man bara stå och vara till...

...vandra stilla längs strandens sällsamma stensamling...

Man kan dra sig upp på ängen...

...och besöka den lilla världen...

Men vad är nu detta för märkliga väsen? Till det ska vi återkomma...

Nässlorna blomma - det är också titeln på en känd svensk roman, kom jag att tänka på. Det var väldigt länge sen jag läste den. Kanske dags att läsa om?

Det är mycket som blommar nu och mycket mera att se fram emot - en härlig tid...

I ett lite fuktigare parti dyker dessa upp...

Kabbleka, en av mina verkliga favoriter om våren...

Sommarträdet - där jag brukar sitta och titta på de passerande segelbåtarna...

Nu betraktar jag stranden och det glittrande havet - medan jag dricker mitt förmiddagskaffe...

Det kravlösa varandets stund...

I dag älskar jag stenarnas asketiska färgskala av vitt-grått-svart... (det är något slags lågvatten som blottlägger mera av dem än vanligt)

Dom där igen och nu i stort antal. Det är de klorofyllfria vårskotten av åkerfräken - i toppen har de en liten "kotte" som sprider deras sporer...

Det händer mycket nu på de soldränkta ängarna...

En liten titt i södra delen...

"Here Comes the Sun (Little darling, the smiles returning to the faces)..."

En fridfull plats...

...med femhundra miljoner år gamla böljeslagsmärken i sandstenen...

En särskild typ av lavar ger den orange färgen...

Kanske rester av en kås där man förr drog upp sina båtar? Hm, många stenar ser ut som utbrunna grillkolsbitar idag...

Jag går tillbaka norrut över ängarna - den gula svalörten öppnar stora famnen mot solen...

Kastanjeträdet är verkligen på gång...

Ständigt nya sköna blomster - en lisa för själen...

Liten tillbakablick...

Jag måste göra ett litet besök även i den norra delen...

Lågvattnet har öppnat stora klippytor för solen...

Vy bort mot klippan med ensamma trädet...

...där även den torrlagda lilla bukten har sin tjusning...

På vägen ut kan jag inte låta bli att säga adjö till backsipporna som fortfarande ser fräscha ut...

Bilderna från besök vid Simris strandäng fredag 26 april 2019