...utsikten mot Vitemölla
Just när det behövdes som bäst så bröt solen igenom...
Det såg inte ut så från början. Jag kommer vandrande från landsvägen (väg 9) in på en mindre väg som ser ut att leda ner mot strandbackarna norr om Vitemölla. Molnen mörknar och hård vind i ryggen...
En ingång till hagarna...
Hästarna verkar kura undan vinden nere i en svacka...
Jag går genom en bit av tallskogen...
Där nere har vi det gamla fiskeläget Vitemölla...
Havet - men regnet verkar hänga i luften...
Där har jag i varje fall en bänk i ett vindskyddat hörn - kanske det ska gå att äta den medhavda lunchen här?
Märkligt nog så spricker det upp och vädergudarna låter solstrålar nå ner här och fram till Vitemölla - längre bort mot Kivik ser det fortfarande mörkt ut...
En amiralfjäril slår sig ner på bänken bredvid mig. Jag tar det som ett gott omen och njuter i fulla drag av min söndagslunch...
Efter maten går jag en bit längs stigen här uppe på höjden...
Fortfarande sol över Vitemölla och dess strandbackar...
Jag har den stora lyckan att få slumra en stund i gräset med den här utsikten nedanför...
När jag så småningom vandrar vidare påminns jag det osäkra väderläget...
Nåja, det växlar snabbt...
Hästarna har piggnat till av ljuset...
Jag drar vidare ner mot Vitemölla och ser ut att slippa regnet...
Bilderna från liten vandring vid Vitemölla söndag 15 september 2019
