fredag 21 april 2017

Stenshuvuds nationalpark

...många av Skånes naturtyper på samma gång
Utsikt söderut från Stenshuvud. I nationalparken ryms många olika naturtyper på en liten yta och på kort tid kan man få många givande naturupplevelser.

Den här gången kommer jag söderifrån längs kusten, delvis på Skåneleden och här på bygatan inne bland Knäbäckshusen...

...ned mot stranden och förbi de gamla fiskebodarna

Genast dyker Stenshuvuds karaktäristiska profil upp där framme i norr

Jag rör mig längs den steniga kustremsan vid Rörums strand

...når snart fram till mynningen på Rörums norra å och går över den lilla bron

Området på båda sidor om ån är ett litet naturreservat som gränsar till nationalparken

Redan på andra sidan ån, fortfarande i reservatet, stöter jag på de fantastiska blommande backsipporna

Jag inträder i nationalparkens hedmarker med berget i bakgrunden

Också här på heden är det gott om backsippor

Nu är jag nere på den härliga sandstranden i nationalparkens södra del

Längre norrut, rakt nedanför berget, är kusten stenig och klippig. Här de två raukliknande stenpelare som kallas för Jättens Port. Enligt folksägen har jätten Sten sin boning i berget och pelarna är porten in till hans märkliga trädgård...

En liten bit längre norrut stöter vi på den lilla fyren längst ut mot havet...

...och här kan vi också få en bild av hur klippigt det är här

Jag vänder tillbaka och på många ställen dyker backsipporna upp

Jag går genom kärrskogen på stigar som är väl framkomliga

...ser blommande kabbleka på dessa fuktiga platser

...passerar orkidéängen - en plats att återvända till under sommaren

...och närmar mig Naturum med utställning om nationalparken, information, kiosk, parkering, toaletter mm.

Återblick uppifrån Naturum och parkeringsplatsen

Det är nu hög tid för intag av min medhavda lunch. Som underhållning vid matbordet har jag den orädda bofinken Knut som sjunger och uppträder. Vad gör man inte för en matsmula?

Efter maten är det dags att överväga alternativen och först bestämmer jag mig för att gå upp på Kortelshuvud, en höjd som ofta hamnar i skymundan för Stenshuvud.

Stigen leder in i Vitsippsskogen...

...och snart är jag uppe vid utsiktsplatsen på Kortelshuvud där man kan blicka bort mot berget Stenshuvud som så här års framträder i många olika färger - varje årstid har sin tjusning.

Efter nedstigningen från Kortelshuvud är det dags för den avslutande bestigningen av Stenshuvud. Här beundrar jag gulsipporna bland alla vitsippor på vägen uppför berget.

Närmare toppen kan man se rester av fornborgen från folkvandringstid

Passerar "trädet som kramas"...

Från östra huvudet blickar jag ner mot heden och kusten söderut mot Vik och Simrishamn. Med blotta ögat ser jag tydligt konturerna av ön Bornholm ute i havet i sydöstlig riktning.

På vägen tillbaka tar jag delvis en annan stig och upptäcker denna "torv-älta", en plats där man förr behandlade torv av sämre kvalitet för att den skulle bli användbar. En liten informationsskylt upplyser om hur det gick till.

I närheten av Naturum hittar jag flera exemplar av Blåsippa

Anrika kaffestugan Annorlunda, nära Stenshuvud, passerar jag på väg till busshållplatsen i Södra Mellby. Kaffestugan har öppnat, men än så länge bara på helgerna. Jag fikade istället på Svabesholms café en bit längre fram längs vägen.

Bilderna från ett besök i Stenshuvuds nationalpark onsdagen den 19 april 2017


Se även Skånska Resor: Lilla Stenshuvud



Bloggar om natur, stenshuvud


fredag 14 april 2017

Utfärden till Sankt Olof

...vallfartsorten på Österlen
Hit har människor vallfärdat sen urminnes tider, av olika skäl. Bara att titta på den vackra kyrkan kan vara ett skäl...

Min egen vallfärd går med cykel från Smedstorp och där passar jag på att slå ett öga på Smedstorps slott. Endast den västra längan av det forna kringbyggda slottet återstår. Vill du veta mer om Smedstorps slott klicka här.

Inte långt där ifrån finner jag Tunbyholms slott - även detta slott hittar man utmed Österlenvägen som jag cyklar mot Sankt Olof. Mera om Tunbyholms slott här.

Efter en dryg mils cyklande kommer jag fram till byn Sankt Olof - en by som fått namn efter kyrkan i byn.

Strax ser jag till höger järnvägsstationen som fortfarande är i bruk. Under sommartid går ångtåget tur och retur till Brösarp här ifrån (det går också att cykla dressin till Gyllebosjön). Åsynen väcker minnen från barndomen, men först ska jag...

...mot kyrkan...

...förbi församlingshemmet...

...in i kyrkan och träffa helgonet Sankt Olof själv med hans välgörande silveryxa och hinna se allt annat där innan gudstjänsten börjar (vill du se fler bilder från kyrkans fantastiska interiör och exteriör så ska du klicka här).

Sankt Olof var en norsk kung som blev helgonförklarad och kulten kring honom och hans magiska yxa växte så att till sist fick hela byn namn efter helgonet.

Det var inte bara helgonbilderna i kyrkan som drog hit folk, även den magiska offerkällan spelade en roll. Den hittar man i skogsbrynet bakom den här gården, S:t Olofsgården.

Informationsskylten berättar bland annat att traditionen med offerkällan kan ha uppstått redan under hednisk tid.

Så här ser källan ut i dag. För säkerhets skull kastar jag i en liten gullpeng...

I Sankt Olof har man en känd väderkvarn. Den hittar man om man tar Lunkendevägen hit. Namnet på vägen vittnar om att man inte glömt byns ursprungliga namn som var just Lunkende (eller Lundkende eller Lundkinde eller Lonkinna, det finns fler bud).

Albo härads hembygdsförening vårdar möllan i samarbete med Sankt Olofs byalag. Fler bilder av vädermöllan hittar du här.

Strax intill ligger idrottsplatsen med det passande namnet Kvarnvallen.

På vägen tillbaka längs Lunkendevägen ser jag dessa blommande kejsarkronor invid väggen på ett äldre stenhus.

Det är nu hög tid för eftermiddagsfika och det blir på Byavägen 35, kafé och hembageri. Det kan man även hitta på Facebook. En riktigt god bakelse fick jag till kaffet.

Jag gör en liten avstickare in på Svennavägen och konstaterar att naturen finns inpå knutarna. Söder om byn finns skyddsvärda naturområden, Sankt Olof och Måsalycke.

Så var det ju stationsområdet som jag måste titta lite närmare på innan jag lämnar. Nostalgin flödar...

Såna här vyer är som tagna från min egen österlenska barndomsbys värld på 50-talet...

...liksom en sån här godsvagn

Inte den äldsta typen av lok, men fint ändå... (de gamla ångloken är vinterparkerade vid stationen i Brösarp)

Pyntad station i väntan på säsongsstart, som dröjer något än, men den som väntar på något gott... Se hemsidan här: Ångtåget på Österlen.

En sista blick bort mot det fina lilla lokstallet...

...innan det är dags att cykla Österlenvägen tillbaka till Smedstorp

Skön eftermiddagssol och vinden har mojnat, men tar ändå en liten paus här vid blomsterprakt i dikeskanten...

...och här vid raststället på Listarumsåsen. Nu är jag snart i Smedstorp och ska ta med cykeln på pågatåget till Simrishamn.

Bilderna från en cykelfärd till Sankt Olof söndagen den 9 april 2017

Ytterligare tips på utflyktsmål när man ändå befinner sig i Sankt Olof: Ta vägen västerut mot Fågeltofta, färdas genom vacker bokskog, se Kronovalls vinslott på vägen och när du kommer fram till Fågeltofta kan du titta på Bondrumsgården. Du kan också färdas österut mot havet och Stenshuvud.



Bloggar om österlen, kultur