Upptäcktsfärd i Hagestad

...en jakt på vårt förflutna

En cykeltur genom årtusendena i en trakt på södra Österlen

Jag kommer på cykel från Simrishamn och Borrby och når nu fram till radbyn Hagestad som har en längd av två och en halv kilometer längs Österlenvägens norra sida. Sägs vara Europas längsta radby...

Gårdarna är från 1800-talet och ofta kringbyggda...

Huvudsakligen ligger de på norra sidan av vägen...

På några ställen såg jag gallerier, trädgårdsbutik och antikt...

Denna långa by är cirka tusen år gammal och bestod före skiftet av femtio gårdar - nu är det bara tretton kvar, fast de ligger utspridda längs samma sträcka (och en del gathus har tillkommit)...

Ännu ett exempel på de gårdar som ligger här i en rad i öst-västlig riktning...

Jag flyttar mig ut på den södergående Sandhammarvägen för att få lite överblick på en del av radbyn så här från sidan. Byns ägor sträckte sig en bit norrut (de så kallade Tuvorna) och söderut ända ner till havet kring Sandhammaren.

Och här är ytterligare en bit av den långa radbyn. Det har ju bott människor här under många tusen år, fast längre söderut - man kan fråga sig varför de inte slog sig ner här uppe förrän på 1000-talet? En förklaring kan vara de styva lerjordarna här som man hade svårt att bruka med forntida teknik...

En bit söderut lär jordarna vara lättare. Jag beger mig söderöver längs Sandhammarvägen för att finna spår av förfäderna...

Här nere i de södra delarna, närmare kusten (innanför åsen och innanför våtmarkerna), låg bebyggelsen under bondestenålder, bronsålder och järnålder (kanske var platsen för Ales stenar en mötes- och kultplats för hela södra Österlenkustens forntida kultur - från Borrby till Ingelstorp)...

Och de har lämnat spår efter sig, här Carlshögen, som är en femtusen år gammal gånggrift i hög och en gång i tiden mäktig megalitgrav och plats för offer och ceremonier. De tre stora stenarna över gravkammaren togs bort på 1800-talet när man byggde Hagestadborgsgården i närheten och idag ser man att högen lämnats åt sitt öde och utan skötsel. Läs mer om Carlshögen här.

Jag rör mig vidare söderut...

Svänger in på Ramshögsvägen...

...där jag hittar den bättre underhållna Ramshög

...även den en femtusen år gammal gånggrift. Här ser man resterna av gången som leder in till kammaren med stenblocken som tak. Tyvärr kan man inte gå in i den eftersom den är fylld av jord. Se fler bilder och läs mera om Ramshög här.

Utsikten från Ramshög ner mot Hagestads mosse, ursprungligen en havsvik och en plats där ännu äldre stenåldersbefolkning uppehöll sig - jägare och samlare, som kom hit för tiotusen år sen och som här hade god tillgång till föda av många slag både på land och från havet...

Från Mossavägen längre söderut blickar jag in mot Hagestads mosse, som det fortfarande finns rester kvar av trots utdikning och uppodling. Långt fram i mera modern tid bidrog mossarna till människors försörjning. Här samlade man in vipägg, fångade ål, sköt änder och grävde upp torv...

Annars är det mest äldre pittoreska hus jag ser längs Mossavägen...

...och Österlenvin i denna gård

Ute på Sandhammarvägen igen passerar jag över Tygeå, som rinner från mossen ner till havet. Jag föreställer jag mig ån som en viktig transportled från havet och upp hit för de forntida kulturerna på södra Österlen...

Från en annan avtagsväg, Thysells väg, kan man från ett litet utsiktstorn blicka in mot mossen, som kryllar av liv och är ett eldorado för många fåglar...

Ute på Kustvägen rör jag mig en liten bit västerut och hittar Rytterskulles väg. Min tanke är nämligen att hitta och bestiga denna kulle, som jag hört talas om, men aldrig besökt...

Den lilla vägen leder in i Hagestads naturreservat och vägen följer här Tygeå, som rinner fram inne i växtligheten till vänster. Till höger ser jag stigningen mot Rytters kulle...

När jag kommer upp möts jag av denna syn där man tycker sig sväva över den höga skogen och kan se ut mot havet...

På denna bild syns havet bättre, man ser även ett av de många fartyg jag såg (jag såg också mycket tydligt ön Bornholm avteckna sig där ute - en plats som den forntida befolkningen här hade livliga förbindelser med)

Vy från Rytterskulle norrut in mot land och upp mot radbyn i fjärran. Just här, en bit nedanför kullen, har man funnit många boplatser och gravfält från forntid...

Just när jag ska gå ner från kullen får jag denna bild (som beror på att ett mörkare moln lade sig över kullen samtidigt som det ljusnade ute till havs). Fler bilder från Rytters kulle här.

I Hagestads naturreservat växer mycket ek och nu frodas ekollonen...

Jag cyklar västerut längs Kustvägen och påminns om att Rytterskulle är en utlöpare av Kåsebergaåsen som går längs hela kusten här...

Från Kustvägen svänger jag norrut in på Hagestadborgsvägen...

...och då ser det ut så här - en liten smal väg för oss genom det urgamla kulturlandskapet upp mot den nutida radbyn...

Vägskylten påminner mig om att det funnits en "magisk" bäck eller damm här, Rökillan, den röda källan, som var en offerplats, och där man hämtade rödockra som användes i gravar och på kultplatser i området...

På vänster sida zoomar jag in något som bör vara resterna av Albertshög, ännu en av megalitgravarna från bondestenålder...

På höger sida passerar jag allén in till Högestadborg, en gård som byggdes vid skiftet på 1800-talet. Det var gårdar i radbyn, som hamnat i Tosterups slotts ägo, som slogs samman till en större gård här.

Strax därpå, på vänster sida av vägen, kan man beskåda den vackra Hagestadborgs mölla. Möllan ägs av kommunen och byalaget har hand om tillsyn och visning. Fler bilder av möllan här.

Allting har en ände, så ock denna upptäcktsfärd som slutar här vid denna gård, som ligger granne med möllegården. Utom korven, som har två... och korv var just vad jag köpte med mig hem här ifrån. Detta är nämligen Södra Kompaniet med lokal framställning av bland annat korv (jag måste tillägga att den korven smakade suveränt bra...)

Bilderna från en cykeltur torsdag 21 september 2017

På 1960- och 1970-talen genomfördes Hagestadsprojektet. Under Märta Strömbergs ledning kartlades områdets historia och utveckling under forntiden. Gravfält, megalitgravar och boplatser från stenåldern och framåt undersöktes. En del av resultaten redovisades av Märta Strömberg i boken Från bågskytt till medeltidsbonde, som går att låna på bibliotek.

En som också har något att bidra med är Frans Löfström i boken Kring Sandhammaren (från 1946), som även berättar en hel del om Hagestads by kring enskiftet och gamla tider i Hagestad, Mossaskiftena och Järarna.


Bloggar om historia, kultur,