...stilla söndag vid klippan
Eftermiddagens sista solstrålar når ännu fram...
...till klippan med dess outgrundliga lugn...
Den stod här långt före oss...
...och kommer att stå kvar när vi alla lämnat...
Den fasta klippan...
Vattnet har stigit...
Grönskan dröjer kvar...
Människans förgängliga spår...
...är som fotsteg i sanden...
Vad kan jag annat än stilla begrunda?
I väster sjunker sol och skuggor blir långa...
...och de glödande bladen lyssnar förnöjt...
Årstider kommer och går, men Vårhallen består...
Bilderna från en utflykt till Vårhallen söndag 7 oktober 2018
Svårmodet tog visst tag i dig...
SvaraRaderaVar det här vi var när jag besökte dig sist?
Christer
Visst var det här vi var, Christer! En fantastisk plats. Jag må ha varit drabbad av ett visst svårmod när jag kom dit, men klippan står över sådant och när jag lämnar brukar jag känna mig bättre till sinnes...
SvaraRadera