...brittsommarens sista dagar
Den fridfulla ängen vid havet...
Den blå strandrågen förtrollar...
Glödande färger i sanden...
Där står mitt träd på den lilla udden...
Den vita oskuldsfulla vresrosen blommar än...
Blåeld och rött i vacker kontrast...
Mitt träd pryder den lilla udden...
Ditt träd och mitt träd...
...trädet tillhör dig och mig...
Kanske är det inte så ensamt? Det har många stammar i varje fall - kanske talar de med varandra?
Trädet tillhör al-släktet, jag tippar på klibb-al eftersom bladen är "urnupna" i spetsen - bladen får heller inga höstfärger utan blir olivfärgade (jag kan gilla det också)…
Det är lätt att dröja kvar vid denna strand...
Man kan bara vara...
...och låta allting vara...
Blå himmel, blått hav och en blå båt...
...det är precis som det ska vara...
Adjö mitt fina träd...
...adjö markens blomster...
Jag drar mig söderöver i det lilla reservatet...
...för att titta på klipporna...
...havets möte med den karga stranden...
...och utsikten söderut längs kusten med de sköna strandängarna...
Bilderna från en vandring på Simris strandäng lördag 13 oktober
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar