...där Österlen möter havet
Längtan till Haväng följer mig alltid...
Ibland kommer jag vandrande söderifrån...
Vid Stenören öppnar sig vyerna upp mot Haväng...
Ibland samlar sig svanarna i den lilla bukten...
Från Lindgrens backe blickar jag ner mot den gamla ålaboden vid Stenören...
Det har hänt att jag kommit norr ifrån - här passerar jag platsen för det försvunna fiskeläget Knäbäck i norra delen av Ravlundafältet...
Då kommer jag förbi djupa raviner ner mot havet...
...och fram till ålabodarna vid Haväng...
Ofta har jag kommit vandrande inifrån land och följt Backaleden där jag kan blicka ner i Verkeåns dalgång...
Är det rätt tidpunkt kan man njuta gullvivorna i backarna...
På långt håll kan man zooma in havet och Haväng i fjärran...
Jag passerar förbi blommande äppelträd...
...och snart öppnar sig utsikten ner mot Lindgrens länga (som var "Franskans hus" i filmen om Bombi Bitt)...
Kanske slår jag mig ner en stund vid Öradekaren...
...innan jag går ner till Verkeåns mynning - historiens mystik vilar över platsen, inte långt här ifrån låg den sägenomspunna forntidsstaden Malestad...
Under högsäsong kan det vara fler människor här, fast sällan trängsel...
En väldigt fridfull plats på jorden...
Verkeån - en av de renaste åarna i Skåne...
Det vilar en förunderlig stämning av enslighet och tidlöshet kring denna strand. Världen är så långt borta, man är ensam med de minnen av forntid som susar kring platsen, skrev Inge Löfström. Det intrycket förstärks av den femtusen femhundra år gamla Havängsdösen...
Utsikt mot de betade ängarna inåt land...
...där man kan se fåren beta fridfullt under sommartid...
Från de bokträdsklädda strandkullarna...
...har man förnämlig havsutsikt...
Den fyrlängade Skepparpsgården från 1700-talet flyttades hit från närbelägna byn Skepparp...
Här kan man få sig en kopp kaffe, fika eller glass - gården tjänstgör sen 1952 som vandrarhem i STF:s regi...
Sista bilden från Haväng för den här gången - och jag känner redan hur längtan griper tag i mig...
Bilderna från utflykter till Haväng under åren 2015-2019
Under högsäsong kan det vara fler människor här, fast sällan trängsel...
Det vilar en förunderlig stämning av enslighet och tidlöshet kring denna strand. Världen är så långt borta, man är ensam med de minnen av forntid som susar kring platsen, skrev Inge Löfström. Det intrycket förstärks av den femtusen femhundra år gamla Havängsdösen...
Utsikt mot de betade ängarna inåt land...
...där man kan se fåren beta fridfullt under sommartid...
...har man förnämlig havsutsikt...
Den fyrlängade Skepparpsgården från 1700-talet flyttades hit från närbelägna byn Skepparp...
Här kan man få sig en kopp kaffe, fika eller glass - gården tjänstgör sen 1952 som vandrarhem i STF:s regi...
Sista bilden från Haväng för den här gången - och jag känner redan hur längtan griper tag i mig...
Bilderna från utflykter till Haväng under åren 2015-2019
Ljuvligt att se dina bilder och läsa dina kommentarer. Tack från en Boråsare som längtar tiĺlbaks.
SvaraRaderaTack för trevlig respons!
RaderaLängtar alltid till Haväng. Min mamma växte upp i det röda o vita huset vid militäranläggningen. (Finns inte kvat längre). Morfar arbetade som förråds man för militären. Så har spenderat en stor del av min uppväxt vid o runt om Haväng. Underbara bilder. Tack för att du delar med dig.
SvaraRaderaDina bilder återger den stämning som verkligheten känns.
SvaraRaderaMin favoritplats nummer 1!!! Är där minst en gång om året. Tack för vackra bilder.
SvaraRadera