...fornminne som fortsätter förundra
Den lär ha dykt upp ur historiens gömmor när vinden förde bort flygsanden från den i mitten av 1800-talet...
I dag vet vi, genom genforskningens framsteg, att det var ättlingar till stenåldersbönder från kontinenten som landsteg i Skåne för sextusen år sen, som byggde dessa megalitgravar längs kusterna
Här hade människor tidigare, under tusentals år, ägnat sig åt jakt, fiske och insamlande av naturens gåvor. Nu kom bönder hit med ett helt annat och färdigt koncept; ett flyttande svedjebruk i liten skala kombinerat med framför allt boskapsskötsel (naturligtvis fick även dessa bönder dryga ut födan med jakt och fiske).
Hur gick det för urinvånarna, alltså jägarna/fiskarna/samlarna? Om bönderna hade med sig en kultur från Mellanöstern och sydöstra Europa, som byggde på kollektiv sammanhållning och ett jämställt, jämlikt och fredligt samhälle...
...fanns det nog förutsättningar för fredlig samexistens. Men hur blev det med invasionen av stridsyxefolket som ägde rum drygt tusen år efter de första böndernas ankomst? Då handlade det om beridna krigiska herdar från öst med andra uppfattningar om gudar, kvinnor och egendom... Många frågor blir det.
Gravkammarens öppning är, som brukligt i dessa dösar och gånggrifter, mot öster - och som påpekats, här vänd ut mot havet i den riktning där solen går upp vid vår- och höstdagjämningen
Än ruvar denna femtusenfemhundra år gamla dös på hemligheter från det förflutna. Den står där som ett monument över en tusenårig epok som man gärna skulle vilja veta mera om. Vi får säkert anledning att återkomma... Nya upptäckter och omprövning av gamla kan ge ny kunskap.
Bilderna från ett besök i Haväng 18 maj 2017
Se också förra inlägget om Havängsdösen: Havängsdösen - mäktigt minne från forna tider
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar