Kommer gula hösten

...till ängarna vid havet

"Men kommer gula hösten, med skrovlig rost i rösten, då är det slut med trösten och grusat allt mitt hopp..."

"Det brummar i var fura, och alla himlar skura och trasorna blir sura och häfta vid min kropp..."

Så gick en visa som vi sjöng i skolan, "Luffarevisan" vill jag minnas att den hette...

Men just denna eftermiddag, när jag söker mig ner på Simris strandäng, är det uppehåll i regnandet och jag är för säkerhets skull rustad med både regnkläder och kängor...

Sjöfåglarna räds inte heller varken väder eller årstid...

Luffaren i visan kommer dock så småningom fram till att "klaga är en ynkedom om dagen än är trist" - se där kom ju också en liten solglimt...

För övrigt måste jag ju säga att gula hösten vid strandängen är rätt fin och uppiggande...

Det går att glädjas över höstens färger...

På sina håll dröjer sommarens sista rosor kvar...

De nakna stenarnas skönhet...

Det ensamma aleträdet med dess olivfärgade krona i det gula havet...

Var tid kan ha sina små glädjeämnen...

Bilderna från en liten utflykt till Simris strandäng lördag 12 oktober 2019