...från Blåherremölla till Östersjön
Julebodaåns utlopp i Östersjön på norra delen av Ravlundafältet var mitt mål - men låt oss ta det från första början...
Jag har stigit av bussen vid väg 19 (hållplatsen heter Maglehem Sockenvägen), har gått en liten bit på Sockenvägen och sen svängt höger in på Blåherremöllavägen (finns ingen vägskylt, men en hästhage finns där man ska svänga)...
Ljuvligt att komma rakt ut i skogens tystnad - här ett parti bokskog på höger sida...
När detta korsvirkeshus dyker upp ska man svänga vänster...
...och snart är man på väg ner i dalgången vid Julebodaån där Blåherremölla ligger...
Till vänster skymtar jag redan några av gårdsbyggnaderna vid vattenmöllan...
Först går jag ner till höger, till ån där den åter flyter ihop (möllan ligger på en kringfluten ö). Detta är alltså Julebodaån som långa sträckor utgjorde gräns mellan Maglehem socken i norr och Ravlunda socken i söder (tillika häradsgräns och gräns för Österlen i norr)...
Jag tittar på den vackra möllan och de fantastiska omgivningarna. Pratar dessutom med en man som jag får lite tips av för vandringen längs ån...
Jag hittar en väg söder om Blåherremölla som leder ut till ängarna där jag kan följa ett elstängsel som löper längs ån - jag förstår snart att ån rinner nere i en djup, lövskogsbevuxen ravin till vänster...
En bit fram hittar jag en grind i stängslet så jag kan ta mig ut på stigen som går längs ravinkanten (obs om du vill gå här var beredd på att klättra över eller krypa under omkullfallna träd)...
På ett ställe tar jag mig ner i ravinen för att få lite närkontakt med ån...
Det är en fridfull värld här nere - i den dunkla tystnaden hörs bara vattnets porlande och fågelsången...
Vattnet är kristallklart och man ser bottnen tydligt där solens strålar når ner...
Ån porlar vidare mot havet...
Jag klättrar upp igen...
...och fortsätter följa ravinkanten där uppe...
På ängssidan kommer man nu in i den underligaste barrskog jag sett - trolska krafter i görningen, kanske är det en vandrande skog...
Där nere rinner ån...
Nu kommer ljuset...
Dalar och ängar öppnar sig - åns trädridå löper till vänster...
Jag tar mig upp på södra sidan, hittar ett ställe att klättra över elstängslet och följer detta österut. Detta är Ravlunda militära övningsfält, Österlens gräns, som just här går en bit söder om ån, följer stängslet...
När stängslet svänger kan jag skåda ut längs åns trädridå...
Jag följer nu en liten väg genom barrskog med resliga stammar...
...och mossbevuxna stenar...
Så öppnar sig en äppelodling och jag kan zooma in en gård som jag antar är Stora Juleboda...
Här får jag åter kontakt med Julebodaån som strax före havet svänger söderut för att mynna i Östersjön en bit in på Ravlundafältet...
Jag följer en liten väg mot nordost och kommer förbi kohagar...
...kommer rakt på den gamla Holmaboden från ca 1800, byggd i gråsten med vasstak...
...där jag kan blicka söderut mot Stenshuvud...
...sätta mig vid ålaboden och äta min medhavda matsäck...
...med den här havsutsikten...
En bit innanför ålaboden finns gården Stora Juleboda. Nu ska jag bege mig på jakt efter Julebodaåns mynning...
Bilderna från en vandring längs Julebodaån torsdag 6 augusti 2020. Obs det finns inga utmärkta vandringsleder där jag gick fram, bara stigar som trampats av människor och djur. Det kan vara besvärligt att ta sig fram på vissa ställen. Var försiktig med elstängslet! Den totala sträckan att vandra är dock inte så lång, uppskattningsvis drygt tio kilometer.
Se även Skånska Resor:
Ett besök i Blåherremölla
Holmaboden vid Ålakusten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar