Glemminge på Österlen

...gammal socken i böljande landskap

Det mäktiga flyttblocket Klövasten har blivit en symbol för Glemminges urgamla rötter i historien...

Men vi tar det från början. Jag har just lämnat Stora Köpinge bakom mig och färdas österut längs Ljungabrovägen för att finna Glemminge socken och Österlen...

Jag hittar vad jag söker. När jag passerat avtagsvägen Skogsdalavägen är det nästa väg till höger - exakt här gick gränsen mellan Stora Köpinge socken och Glemminge socken. I vägens förlängning söderut, en bit öster om Köpingsbergsåsen (som syns till höger) gick gränsen. Här börjar Österlen...

Snett bakom mig har jag vyn upp mot Tosterups skog (bara åsynen väcker minnen av skolutflykter och dansbanan)...

När jag vänder mig om ser jag den punkt där tre socknar möts; till vänster Stora Köpinge (som hörde till Herrestads härad), rakt fram, bortom träden Tosterups socken och till höger Glemminge socken, de två sistnämnda hörde till Ingelstads härad och därmed till Österlen...

Jag välkomnas av blåklint och vallmo...

...och det förlovade landet Österlen ligger framför mig...

En bit bort går det att zooma in kyrktornet i Glemminge som sticker upp bak grönskan...

I en liten dalgång...

...står på rad några äldre, fårade pileträd...

...och rinner en nästan igenvuxen bäck. Vissa sträckor följer Glemminges sockengräns både i norr och väster denna bäck som sen förenar sig med Norre å från Glemminge by och små åar från Ingelstorp och växer till Kabusaån strax före utloppet i Östersjön...

Framme vid Römöllavägen och blickar tillbaka längs Ljungabrovägen mot gårdarna vid den lilla ådalen...

Vy mot sydväst över fält i Glemminge socken...

Genom att zooma in syns havet i söder - Glemminge socken når inte ända fram, Kabusa tar vid ett par kilometer innan...

Utsikt mot väster, i bakgrunden Köpingsbergsåsen - sockengränsen gick mellan gården och backarna...

Invid Römöllevägen står denna möllegrund - jag minns holländaremöllan från min barndom och har även ett foto på den som jag själv tog...

Römöllevägen norrut - den svänger sen västerut mot Tosterups slott...

Följer man Römöllevägen en bit norrut ser man Römölle Gård - strax bortom den tar socknen slut...

Bredvid vägen finns odlingar av honungsört och klöver - i den lantliga tystnaden hör jag surret från hundratals bin helt upptagna med sina blommor...

Skylten visar vägen mot avsides trakter i norra delen av socknen (jag har inte cyklat där sen jag var i tioårsåldern, nu sextio år sen)...

Glemminge stenar gör skäl för sitt namn, på flera håll ser man odlingsrösen med rejäla stenbumlingar - tolv gårdar ska det ha funnits här och det lär ha varit ett visst slit med att etablera sig...

Smala markvägar i Glemminge stenar - när Österlenvintern slog till blev man lätt isolerad och fick inte fram mjölken till mejeriet i byn...

Passerar fina gårdar och hus...

Antar att det är gården Hällåkra där borta, en gård som jag hört talas om...

Sädesfälten vajar för vinden i Glemminge stenar...

Ute på Römöllavägen igen och närmar mig byn, stannar till vid Kastanjegården (där bodde min småskollärarinna Anna Larsson på femtiotalet)...

Liten avtagsväg västerut från Römöllevägen. Stod man här i min barn- och ungdom kunde man se ångtågen komma på järnvägen in i mitten av bilden från höger och rulla ut ur bilden till vänster på väg in i byn...

Dags för mig att ta lunch och äta min medhavda matsäck...

...och fortsätter sen mot Glemminge-Tågarp, den andra byn i socknen. Den ligger ungefär två km rakt österut räknat från Glemminge kyrkby - huset till höger var förr folkskola i Tågarp...

I Tågarp ligger gårdarna på rad...

...inbäddade i grönska...

...längs Tågarpsvägen...

Nu styr jag in på en väg norrut...

...och passerar det som jag tror har varit smedja en gång i tiden...

Jag följer Henriksfältsvägen - när jag vänder mig om ser jag den långa raden av gårdar i Tågarp...

Den stora Henriksfältsgården...

...en herrgård, en så kallad plattgård under Tosterups gods, bildad på 1800-talet för rationell jordbruksdrift med statare som arbetskraft...

De gamla ekonomilängorna i gråsten är vackra i mina ögon...

Strax öster om låg i gamla tider den tredje byn i socknen, Södra Spjutstorp - en by som tillkom redan under vikingatid, men som helt försvann under 1800-talet. De flesta var arrendebönder under Tosterups gods och drevs bort när Henriksfältsgården bildades...

Cykelfärden tillbaka till Glemminge by...

...går uppe på höjderna med utsikt ned över slätten och ut över Östersjön...

När jag kommer in i byn ser jag före detta Klockaregården där Per Andersson hade maskinstation under min barndom...

På andra sidan en gård som varit i en annan Andersson-familjs ägo under några generationer...

Rakt fram har vi Österlens Gästhärbärge (inrymt i före detta ålderdomshemmet)...

Inmurad i kyrkogårdsmuren finner man byns runsten med inskriften: Sven satte denna sten efter Toste, den skarpe, en mycket bra herreman. Måtte den förgås som bryter högen. Förmodligen har den stått vid en gravhög. Man tror att Glemminge blev en fast bybildning redan under sen järnålder/vikingatid...

Sätter mig en stund i minneslunden hos mor och far...

Byns före detta skola...

Brandstationen som fortfarande är i bruk...

Byns kyrka från år 1900 (som ersatte den gamla medeltidskyrkan) och framför det så kallade kommunalhuset som byggdes i början av sextiotalet...

På väg från kyrkbyn ner mot stationssamhället Glemmingebro...

Passerar Handlarns - här har varit livsmedelsaffär länge, i min barndom var det Kooperativa (fanns för övrigt ytterligare två matvaruaffärer på den tiden)...

Stationsbyggnaden finns fortfarande kvar...

Husraden vid Knappsdalavägen...

Vy mot snickerifabriken som funnits här länge (startades 1939 av Anton Nilsson)...

Asian Corner är relativt ny företeelse...

Vi närmar oss västra utfarten...

Barndomshemmet - här hade mina föräldrar Otto och Aina konditori och café under många år...

Passerar Trolldruvans blomsterbutik...

Björnloka vid Norre å...

Inlandsisen flyttade en gång detta jätteblock och lämnade det här...

I barndomen hörde man andra förklaringar, ofta var det jättar eller jättekvinnor som försökte kasta stenen mot den irriterande kyrkan, men missade av en aller annan anledning. Det var inte heller roligt att befinna sig i skrevan när stenen slår igen, vilket händer ibland...

En magisk plats...

Här kan man plocka sina egna jordgubbar...

Där Österleden (väg 9) möter Österlenvägen står jag och tittar norrut - rakt upp mot den plats där jag stannade vid Ljungabrovägen på förmiddagen och spanade söderut. Just här gick sockengränsen...

Ett bra riktmärke är att tänka sig Österlenvägen (som här kommer söderifrån) förlängd norrut ut över fälten - då får man i grova drag den gamla sockengränsen (först nordnordväst, sen i höjd med Köpingsbergsgården mer rakt mot norr)...

Längst ner i det sydvästra hörnet av Glemminge socken finner man denna fyrlängade gård där det bedrivits jordbruk, tegelbruk (fram till 1961), galleri och som idag är säte för Olof Viktors café och bageri. Naturligtvis är jag värd en rejäl fika efter cykelturen (mera om Olof Viktors här)...

Jag tar vägen över Köpingsbergsåsen tillbaka och uppifrån åsen zoomar jag in barndomens by...

Bilderna från en cykeltur i Glemminge socken onsdag 24 juni 2020

Se även Skånska Resor: Ingelstorp på Österlen