En tur till Rövarekulan

...ett genuint skånskt utflyktsmål

Som en lummig oas i jordbruksbygden sträcker sig Rövarekulans naturreservat 2,5 km längs Brååns dalgång...

Jag kommer med buss från Lund, som stannar i Rolsberga där jag börjar med att äta lunch på Lenas gatukök - jag behöver lite energi inför min vandring...

Sen bär det av söderut under E22:an...

Tussilagon kantar vägen som jag vandrar på...

Vägen mot Löberöd...

Till vänster om mig syns landskapet i Brååns dalgång...

Efter två kilometers vandring är jag framme vid skylten som förkunnar...

...att det är dags att svänga in på skogsvägen som leder ner i dalgången...

Mellan bokstammarna skymtar ån, dalgången och den gamla stenvalvsbron...

Marken täcks alltmera av grönska och vårblommor...

Snart är jag nere vid parkeringen...

...där den fantastiska blomningen av det sällsynta vitskråpet är i full gång...

Här finns ett av landets kanske största bestånd av vitskråp...

Ravinen bildades för fjortontusen år sen när inlandsisen smälte och en uppdämd sjö brast - de framrusande vattenmassorna skar sig ner genom lerskiffern...

I ravinkanten utmed ån ser man hur lerskifferns lager har blottlagts...

En njutbar stillhet råder i ravinen...

Här har spelemän och dansorkestrar spelat upp till dans under långa tider - dansbanan fanns kvar här till mitten av 1970-talet (och tåget mellan Ystad och Eslöv hade ett stopp i närheten för att släppa av folk på väg hit)...

Nu kan man njuta av fågelsången (bland annat näktergalens) och åns stilla porlande - och tidigt på våren blommande vitskråp (i Rövarekulan har man funnit 400 olika arter av fröväxter och ormbunkar, vilket är mycket på en sådan liten yta)...

Min vandring går norrut, eller nordväst, genom reservatet - vattnet i ån sägs vara av god kvalité och fiskar som bäcköring trivs i ån, liksom den sällsynta tjockskaliga målarmusslan (reservatet är också en tillflyktsort för många andra djur som rådjur, räv, grävling, hare och iller)...

Rövarekulan har fått sitt namn efter de rövare, som härjade här förr i tiden - de låg i bakhåll för resande som kom längs landsvägen och korsade Bråån nere i dalgången...

Den nuvarande stenbron över ån byggdes av Otto Ramel på Löberöds slott 1870...

Vid bron växer den gula svalörten...

...och den gröngula gullpudran, som trivs där det är fuktigt...

Utsikten från bron tillbaka i dalen...

Vandringen går vidare längs den gulmarkerade leden väster om ån...

Det här ser ut som en bit av den stenlagda gamla landsvägen...

Vandringen går vidare längs stig som kantas av tilltagande grönska...

Vitsippor och ramslök täcker allt större delar av skogens golv...

Och kretsloppet hålls igång i reservatet - här tickor som ser till att en trädstam bryts ner och återgår till mull...

En rogivande promenad...

Tillbakablick längs ån...

En smal gångbro leder över till andra sidan...

Jag försjunker i den lilla världen en stund - det är gott om gulsippor här...

Närstudie av vitsippa...

Bokskog har, i mina ögon, en sällsam skönhet - alla årstider (snart kommer den första skira grönskan)...

Vy mot liten glänta...

Övernattningsmöjligheter för vandrare...

Här ansluter den gula stigen till Skåneleden...

Skåneleden kan man sen följa tillbaka till parkeringen...

Vy över dalgången...

Nu syns stenbron där nere...

Här kom man vandrande eller åkande med häst och vagn förr i tiden...

Jag tänker ägna mig åt lite brostudier...

Vitsipporna sträcker sig begärligt mot vårsolens strålar...

Stenvalv...

...på nära håll...

Skön eftermiddagsstämning i dalen...

Bron från andra sidan ån...

Jag säger farväl till Rövarekulan för den här gången...

Det lär nog bli återbesök...

Bilder från en utflykt till Rövarekulan fredag 5 april 2019. Sträckan jag gick i Rövarekulan kan uppskattningsvis ha rört sig om ca tre kilometer. Lägger man till sträckan tur och retur Rolsberga blir det allt som allt ca sju kilometer.

Mera information om Rövarekulan:

Wikipedia

Länsstyrelsen

Naturskyddsföreningen