Bropromenad i Malmö

...en kulturell kanaltur

Nu en känd vy betraktad från Mälarbron i västlig riktning. Vad som kanske inte är lika känt är hur lätt man nu tar sig över kanalen i olika riktningar...

Jag kom dock från andra hållet. Hade just druckit förmiddagskaffe på Café Kommendanthuset...

...och närmade mig nu från väster...

...gick över Hovrättsbron

...för att bekanta mig med den norra delen av kanalkanten, den som befinner sig vid foten av Malmö Live - komplexet med hus för konserter, konferenser och hotell.

Betraktar detta konstverk som bär namnet Rubato och är gjort av konstnären Eva Hild.

Där framme syns redan nästa bro, en gångbro med ljudinstallationen VIA av Kim Hedås.

Medan man lyssnar på musiken kan man titta tillbaka mot Hovrättsbron...

...titta på Sjömansgården...

...eller titta framåt mot nästa bro som är Älvsborgsbron. Snett till vänster, med tornet, Hamnkontoret från 1910.

Jag korsar Älvsborgsbron. I bakgrunden Niagara som tillhör Malmö högskola.

På andra sidan, vid kanalens södra sida, står statyn Fiskegumma. Det påminner oss om att här låg en gång Fisktorget dit fiskarhustrurna från Limhamn kom med sillen i sina rullebörar.

Från det som en gång var fisketorg, men nu förvandlats till en liten park, leder Hjälmarbron över till andra sidan...

...där man bland annat kan se att ett ännu äldre hamnkontor fortfarande står kvar (den lilla villan i mitten av bilden) men nu används till andra ändamål.

Från Hjälmarbron kan vi blicka framåt i kanalpromenadens riktning österut och se nya broar att prova

Innan dess så dröjer vi ett tag här vid Bagers plats och betraktar konstverket Porten mot kontinenten av Sven Carlsson.

Genom den här "portalen" ser vi på andra sidan kanalen Dringenbergska gården som är en av Malmös allra äldsta gårdar.

Nu följer vi Bagers bro från 2012

Snett till vänster ser vi Börshuset...

...och rakt norrut först Suellshamnen och sen Inre hamnen. Till vänster Malmö högskola.

Om man vänder sig om kan man på norra sidan av kanalen se först till höger Skandiahuset och sen Hotell Savoy.

Nu går vi vidare...

...och från Mälarbron kan vi titta på Malmös vackra centralstation...

...och blicka tillbaka på vandringen över broar och längs kanalen.

Bilder från en stadsvandring längs en bit av kanalen i Malmö torsdagen den 5 januari 2017

Bloggar om malmö, kultur

Från Böste till Smyge

...via en omväg över slätten

Slutmålet för vandringen var Smygehuk - Skånes, Sveriges och Skandinaviska halvöns sydligaste punkt

Den började här vid stranden vid det gamla fiskeläget Böste...

...ett av de bäst bevarade fiskelägena i Skåne med många vitkalkade skånelängor

Här är jag på promenad på Löjtnant Flinths väg

Längre fram på samma gata...

...och här svänger jag ner på Böste sjögränd

...för att se det från sjösidan

...och så kan det se ut. Böste läge hade sin storhetstid i slutet av 1800-talet då det fanns 24 yrkesfiskare.

Strandutsikt från Böste mot Smygehuk. På strandängarna finns en unik population av huggorm, troligen den enda kvarvarande längs Skånes sydkust.

Jag har dock tänkt mig en annan väg och styr stegen inåt land mot Västra Torp, som en gång var moderby för Böste läge (liksom Östra Torp var moderby för Smyge läge - fiskelägena har inte alltid haft en permanent befolkning).

I Västra Torp tar jag en bild på krogen...

...och en på kyrkan.

Jag drar vidare på en liten väg som går i östlig riktning mot - Östra Torp

Det innebär att man rör sig parallellt med kusten, nere i söder glittrar solen i havet.

Det är en kylig dag, men solen börjar värma lite nu och jag har medvind...

...och snart, halvvägs mot Östra Torp till höger om vägen, hittar jag ett av mina delmål, Erkes dös (som egentligen är en gånggrift)

På södra sidan har man fin utsikt mot havet, lite lä mot vinden och solen värmer stenblocken. Här sätter jag mig och äter den medhavda matsäcken.

Färden går vidare mot Östra Torp där jag slår ett öga på några av de historiska kalkugnarna...

...och kyrkan som brann ner och byggdes upp igen i början av förra seklet

Jag genar genom några portaler i en gård...

...och hittar en genväg ner till Smygehuk (fyren går inte att missa)

Smygehuks fyr, byggd 1883, är 17 meter hög. Efter att ha varit släckt i 25 år tändes den åter 2001 och vägleder nu fritidsbåtar och lokala fiskare. Fyrvaktarbostaden är ombyggd till vandrarhem.

Här ifrån är det inte lång promenad till...

...hamnen där man också kan se...

...en skulptur av Akka, ledargåsen i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, roman av Selma Lagerlöf...

...och statyn Famntaget av Axel Ebbe, placerad i hamnen där hon blickar ut över båtarna och havet.

Jag passerar Fiskrökeriet...

...för att ta mig en titt på utsiktsplatsen

...där man också kan se avståndet till olika platser och städer i Sverige och världen.

Jag beskådar kalkugnen...

...stranden med utsikt mot det gamla Köpmansmagasinet...

...tittar på utsikten från bronsåldershögen

...innan det blir dags att ta farväl för den här gången...

...och kasta en sista blick mot Famntaget (som råkade bli så här i den sjunkande solens sken).

Bilderna från en vandring i sydligaste Skåne måndagen den 2 januari 2017

Se också Skånska Resor: Erkes dös - en gånggrift från bondestenålder

Bloggar om natur, smygehuk

Erkes dös

...en gånggrift från bondestenålder

Den kallas Erkes dös, men är en gånggrift med en gravkammare på 3 x 4 meter (som täcks av två stora stenblock) och in till kammaren leder en fem meter lång gång från öster.

Här kan man blicka ner i en del av det som varit själva gravkammaren

Man finner stenkammargraven ungefär halvvägs mellan Västra Torp och Östra Torp inte långt från kusten vid Böste och Smygehuk.

Som man bland annat kan utläsa av informationsskylten så har gånggriften från början legat i en hög där bara takblocken har varit synliga.

Erkes dös byggdes under neolitikum, den yngre stenåldern, då jordbruk och boskapsskötsel infördes. Hur gick det till? Det har länge varit en stridsfråga bland arkeologer och historiker.

Jordbruk/boskapsskötsel kom i bruk i Skåne för sextusen år sen. Var det stenåldersjägarna som omskolade sig själva till bönder eller skedde det genom invandring? Ny genforskning tyder på att det kan vara det senare.

Då var det kanske från andra sidan havet som de första bönderna och boskapsskötarna kom?

Kanske steg de i land där nere vid kusten, drog vidare in i det skogiga landskapet och började ägna sig åt svedjebruk här - för det var så det gick till under lång tid, man brände ner skogen på ett område, odlade ett tag tills jorden var utsugen och fick sen ligga i träda.

Det var ett kringflyttande jordbruk med en del åker, en del skog där djuren kunde beta och en del som fick ligga i träda. Förmodligen rörde man sig över ett stort område (där även gårdarna flyttade runt) som man också hade behov av att hävda revir över.

En mäktig megalitgrav kan ha varit ett revirmärke, men också en hemvist för förfäderna och en samlingsplats för riter och fester.

Läs också Skånska Resor: Från Böste till Smyge

Bloggar om historia, Söderslätt