...en resa i tid och rum
"...as I step down from the train..." Jag gick av tåget vid pågatågsstationen i Köpingebro för att sen med cykelns hjälp ta mig vidare mot min barndoms by som bär namnet Glemmingebro i Ingelstads härad på Österlen.
Gatan i Köpingebro är sig lik även om ett visst förfall gör sig gällande
Gamla stationen står där...
...liksom internatet inne på sockerfabrikens område på andra sidan spåren. Där bodde jag och en kompis när vi jobbade betkampanjen på fabriken hösten 1968.
...och beger mig vidare mot Köpingsbergsåsen
Jag gjorde det ibland på nätterna i tonåren. Sista tåget hem från Ystad hade gått alldeles för tidigt - då återstod tåget till Tomelilla, som stannade i Köpingebro. Då kunde jag gå resten av vägen...
Lite kusligt var det när jag passerade gården här uppe på åsens topp. Det var alltid en hund som skällde så infernaliskt i mörkret...
Men nu är det dag och solsken och utsikten österut bjuder på fri sikt ända till barndomens by Glemmingebro där borta i fjärran
Vägen ner från åsen går dock först söderut. Hammars backar i bakgrunden.
Förvarning om att vi snart går rakt in i femtiotalet: Elvis på väggen...
Men först tillbaka till istiden och detta mäktiga block som är byns signum: Klövasten
Det gäller att inte vara här om stenen får för sig att slå igen. Många är sägnerna och berättelserna om hur stenen hamnat här. En viss mystik omger den.
Som barn klättrade man naturligtvis upp på stenen. Det gick lättast här från baksidan.
Nu närmar vi oss infarten till Glemmingebro från "Ysta-hålled", alltså från väster
Barndomshemmet som nu fått en österländsk touch
Här en gammal trasig bild på samma hus från femtiotalet
Där bedrev familjen Åkerberg café- och conditoriverksamhet. Mor Aina till vänster och far Otto till höger. Jag bak i mitten. Framför mig min bror Ingemar och i knät på mor vår lillebror Karl-Axel. Bilden från slutet av 50-talet. Så småningom blev det sex söner i familjen.
Strax efter huset till höger var järnvägskorsningen
Här är samma plats på bild från nov 1957. Löflunds pampiga villa rakt fram i bilden är sen länge riven, liksom magasinet till vänster. Till vänster om vägen (syns inte i bild) låg också Folkets hus som även det har försvunnit.
Järnvägsstationen är sig lik. Några tåg har dock inte gått här på över 40 år.
Ingången till idrottsplatsen är densamma. Här var det friidrottsträning om kvällarna som gällde för min del, speciellt spjutkastning...
Knappsdala har krympt - åtminstone jämfört med mina barndomsminnen. Här hölls det midsommarfester, skolklasser gjorde utflykter hit, barnen lekte här på dagarna och på kvällarna samlades ungdomar
Barndomens bäck - även den verkar underligt liten...
Jag återvänder in till byn och fortsätter bygatan fram
En avstickare in till Sméns. Smedjan är borta, men boningshuset står kvar.
Där inne - där villorna nu står - fanns en gång byns mejeri. Där hämtade jag mjölk och grädde till familjen i en spann
Just så minns jag Mejeriet. Bilden tagen från boken "En by på Österlen"
Bygatan igen, till vänster det hus som inrymde Posten i byn
...och till höger före detta Kooperativa
Ett grönt område avgränsar stationssamhället från kyrkbyn, hage till vänster och prästgården till höger.
En prästgård som väl förmodligen är privat bostad idag
En glimt av dammen inne i den stora prästgårdsträdgården
I vägkorsningen utanför gamla prästgården står fortfarande "Milastenen"
Brandstationen är i bruk - den ser däremot större ut. En tillbyggnad har skett, med större portar
"Kommunalhuset" som byggdes under min barndom
Klockarevägen i de äldre delarna av Glemminge
Glemminge "nya" kyrka som invigdes år 1900
Bild på Glemminge medeltidskyrka som revs på 1800-talet (Källa: Riksantikvarieämbetet)
Glemminge skola. På min tid var det sjuorna som höll till på den här sidan
På den här sidan var det ingång för treor och fyror (det var B-skola på den tiden med två årskullar i varje klass). På gaveln till vänster gick ettor och tvåor in. Årskurs 5 och 6 gick man i andra skolor i byar i närheten, det blev skolskjuts till Ingelstorp eller Glemminge-Tågarp.
Återstår 7 km till Ystad. Ett tips om du vill slippa all trafiken vid den stora vägen: Ta istället cykelvägen längre in i Sandskogen. Först heter den Militärvägen och närmare Ystad Regementsstigen. Fridfullt, frisk luft och behaglig skugga. Snart var jag inne i centrala Ystad, kunde äta en god middag och sen ta cykeln med på tåget till Malmö.
Bilderna från en nostalgiresa sommaren 2012
Litteratur om Glemmingebro:
Glemminge - pärlan på Österlen av Lennart Alfredsson
En by på Österlen av Arbetsgruppen för boken om Glemminge
Hemsida: Byalaget
Glemminge skola. På min tid var det sjuorna som höll till på den här sidan
På den här sidan var det ingång för treor och fyror (det var B-skola på den tiden med två årskullar i varje klass). På gaveln till vänster gick ettor och tvåor in. Årskurs 5 och 6 gick man i andra skolor i byar i närheten, det blev skolskjuts till Ingelstorp eller Glemminge-Tågarp.
Förr var det inte alls så många roliga saker på skolgården (fast det fanns en skojig karusell som man själv kunde sätta fart på).
Utsikt mot Tosterup (tornet på slottet sticker upp där bortom skogen)
Säden vajar hög (borta vid horisonten glittrar Östersjöns vatten, men det syns inte på den här bilden)
Skördearbetet är i gång
Jag cyklar en sväng om Henriksfält...
...en stor gård som anlades här i början av 1800-talet och drevs med statare som arbetskraft
Boningshuset för ägarna till Henriksfält
Jag fortsätter till Tågarp och passerar den nedlagda folkskolan
...och kommer tillbaka till Glemminge by via infarten från Tågarp
I minneslunden vilar min far. Det är fridfullt här. Kan jag känna hans närvaro? Nej, han är inte här...
Han är naturligtvis i sockerbagarnas himmel. Där har han lagom att göra hela dagarna precis som han gillade och får mycket beröm för sina bakverk. Det bästa är att alla mumsar tillsammans på kakorna och ingen får vare sig karies eller diabetes.
Jag svingar mig upp på cykeln och tar backen ner
...skådar Köpingsbergsåsen på avstånd, men tar en annan väg tillbaka
Eftermiddagsfika blir det på Olof Viktors. Gården, där caféet finns, är vad som återstår av det stora tegelbruket i Glemmingebro.
Kabusagården - här slutar Österlen. Åtminstone om man håller på att gränserna går vid Ingelstads, Järrestads och Albos härader.
Kabusa strand
Nybrostrand
Bilderna från en nostalgiresa sommaren 2012
Litteratur om Glemmingebro:
Glemminge - pärlan på Österlen av Lennart Alfredsson
En by på Österlen av Arbetsgruppen för boken om Glemminge
Hemsida: Byalaget
Så trevligt och läsa. Min Olle Lindhe är från Glemmingebro. Jag har själv handlat på conditoriet som liten.
SvaraRaderaRoligt att du tyckte det. Och kul att du var på konditoriet. Jag känner igen namnet Olle Lindhe och familjen Lindhe som bodde uppe vid kyrkan...
SvaraRadera