Visar inlägg med etikett skånska åar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skånska åar. Visa alla inlägg

lördag 9 juli 2022

Rönneåns dalgång

 ...cykeltur från Billinge till Djupadal

I en djup dalgång slingrar sig Rönneå fram, ibland i ett snabbt och forsande lopp, men oftast lugnt och sävligt. Sluttningarna är ofta klädda med ek- och bokskog. Rönne å är en av de största i Skåne, bara Helge å har större flöde...

Vi startar cykelfärden i Billinge, en liten kyrkby och före detta stationssamhälle som vi ska titta lite på när vi kommer tillbaka. Till Billinge kommer man söderifrån över Eslöv och Stockamöllan. Vi hade cyklarna på bilen och parkerade i närheten av kyrkan, som är från 1800-talet...

Nu är vi på väg mot nordost på en liten väg som på Eniros karta bär namnet Skogsvägen...

...och mycket riktigt passerar vi genom skogspartier...

Här och var öppnar sig landskapet och man kan blicka ner mot Rönneåns dalgång...

Vi kommer förbi små hus och gårdar som ofta verkar vara fritidsboenden...

...men här och var även gårdar där driften är igång. Vi har nu gjort en sväng västerut och sen åter mot nordost (och vi har passerat Sannas hundpensionat)...

I en skogsdunge står Anderstorpsstenen till minne av slaget vid Anderstorp 1676 då snapphanar och en svensk här drabbade samman. Minst femtio svenska soldater stupade och byn brändes ner...

Vi kommer fram till den lilla oskiftade byn Anderstorp som består av några gårdar och hus...

Pittoreska miljöer...

Tiden verkar ha stannat...

Lugn och frid råder, en del djur går och betar i närheten...

Jag noterar skylten mot Eneskogen. Har läst om denna märkliga eneskog en bit utanför Anderstorp, med över hundraåriga, praktfulla enar - ett välbesökt utflyktsmål för den som vill göra en utvikning...

Vi trampar österut och på vår vänstra sida har vi nedanför oss dalgången där ån slingrar sig fram...

En bit framför oss dyker bebyggelse upp nere i dalgången. Vi gissar att det kan röra sig om en vattenmölla...

Och mycket riktigt, detta är Djupadals mölla. En skylt förkunnar att de har kanotuthyrning. Att paddla kanot på Rönne å är populärt, uthyrning finns även i Stockamöllan...

Vi har nu förflyttat oss, är på väg söderut på den östra sidan av ådalen - här kan vi blicka ner mot ån...

Sluttningarna är ibland öppna ängar...

...och ibland bokskog...

Passerar gården Kvarnstena...

Kuperat landskap, vi passerar genom Norra och Södra Hultarp...

Vi är nu en bit öster om dalgången, på ett ställe ser vi ingång till naturreservat med Allarps bjär, ett vulkanrestberg som sägs avteckna sig tydligt över sina omgivningar. Säkert intressant...

Vi cyklar nu i sydvästlig riktning längs Hultserödsvägen mot Billinge - när vi närmar oss byn passerar vi än en gång över Rönneån...

Uppe ur dalgången och blickar tillbaka...

Inne i byn ser vi Gamlegård, hembygdsgård och museum...

På andra sidan gatan finns en secondhandbutik...

En bit av väg 13 som går genom byn...

Fricks spettkaksbageri med gamla anor...

Här har bakats spettkakor sen 1918 då gammelfarmor Anna startade bageriet, kan man läsa på dörren in till trädgårdscaféet...

Här i en trädgård med många små rum intog vi vår fika, kaffe med spettkaka, glass och jordgubbar - en bra avrundning på cykelturen...


Alla bilder från en cykeltur längs Rönneåns dalgång som jag gjorde med min kompis Bosse onsdag 6 juli 2022. Cykelturen var på cirka 25 km. Vi började och slutade i Billinge. Nordligaste punkt under färden var vid Djupadal.


söndag 9 augusti 2020

Vandring längs Julebodaån

...från Blåherremölla till Östersjön
Julebodaåns utlopp i Östersjön på norra delen av Ravlundafältet var mitt mål - men låt oss ta det från första början...

Jag har stigit av bussen vid väg 19 (hållplatsen heter Maglehem Sockenvägen), har gått en liten bit på Sockenvägen och sen svängt höger in på Blåherremöllavägen (finns ingen vägskylt, men en hästhage finns där man ska svänga)...

Ljuvligt att komma rakt ut i skogens tystnad - här ett parti bokskog på höger sida...

När detta korsvirkeshus dyker upp ska man svänga vänster...

...och snart är man på väg ner i dalgången vid Julebodaån där Blåherremölla ligger...

Till vänster skymtar jag redan några av gårdsbyggnaderna vid vattenmöllan...

Först går jag ner till höger, till ån där den åter flyter ihop (möllan ligger på en kringfluten ö). Detta är alltså Julebodaån som långa sträckor utgjorde gräns mellan Maglehem socken i norr och Ravlunda socken i söder (tillika häradsgräns och gräns för Österlen i norr)...

Jag tittar på den vackra möllan och de fantastiska omgivningarna. Pratar dessutom med en man som jag får lite tips av för vandringen längs ån...

Jag hittar en väg söder om Blåherremölla som leder ut till ängarna där jag kan följa ett elstängsel som löper längs ån - jag förstår snart att ån rinner nere i en djup, lövskogsbevuxen ravin till vänster...

En bit fram hittar jag en grind i stängslet så jag kan ta mig ut på stigen som går längs ravinkanten (obs om du vill gå här var beredd på att klättra över eller krypa under omkullfallna träd)...

På ett ställe tar jag mig ner i ravinen för att få lite närkontakt med ån...

Det är en fridfull värld här nere - i den dunkla tystnaden hörs bara vattnets porlande och fågelsången...

Vattnet är kristallklart och man ser bottnen tydligt där solens strålar når ner...

Ån porlar vidare mot havet...

Jag klättrar upp igen...

...och fortsätter följa ravinkanten där uppe...

På ängssidan kommer man nu in i den underligaste barrskog jag sett - trolska krafter i görningen, kanske är det en vandrande skog...

Där nere rinner ån...

Nu kommer ljuset...

Dalar och ängar öppnar sig - åns trädridå löper till vänster...

Jag tar mig upp på södra sidan, hittar ett ställe att klättra över elstängslet och följer detta österut. Detta är Ravlunda militära övningsfält, Österlens gräns, som just här går en bit söder om ån, följer stängslet...

När stängslet svänger kan jag skåda ut längs åns trädridå...

Jag följer nu en liten väg genom barrskog med resliga stammar...

...och mossbevuxna stenar...

Så öppnar sig en äppelodling och jag kan zooma in en gård som jag antar är Stora Juleboda...

Här får jag åter kontakt med Julebodaån som strax före havet svänger söderut för att mynna i Östersjön en bit in på Ravlundafältet...

Jag följer en liten väg mot nordost och kommer förbi kohagar...

...kommer rakt på den gamla Holmaboden från ca 1800, byggd i gråsten med vasstak...

...där jag kan blicka söderut mot Stenshuvud...

...sätta mig vid ålaboden och äta min medhavda matsäck...

...med den här havsutsikten...

En bit innanför ålaboden finns gården Stora Juleboda. Nu ska jag bege mig på jakt efter Julebodaåns mynning...

Det sägs ibland att Österlens gränser är diffusa. Det är de inte här, här passerar man gränsen via denna grind i stängslet, Checkpoint Ravlunda...

Och där har vi kontrollstationen (nej, skämt åsido, detta är militärens sjökontroll)...

På häradskartan från början av 1900-talet ser man hur gränsen följer Julebodaån vid gården Stora Juleboda, men hur den sen, när ån kröker söderut, istället går rakt ut till havet...

Jag är inne på Österlen, närmare bestämt Ravlundafältets nordligaste del...

På höger sida vidunderlig tallskog...

Hedblomster...

...och backtimjan förgyller strandängarna...

En del har nog cyklat över Ravlundafältets småvägar...

Där har vi Julebodaån snart framme...

Här kommer den...

Och här rinner den ut med bevakad mynning...

Långt borta slumrar Jätten Sten...

På väg tillbaka på andra sidan ån ser jag gården som kallas Lilla Juleboda...

Och nu blir det raka spåret över hedarna...

Bilderna från en vandring längs Julebodaån torsdag 6 augusti 2020. Obs det finns inga utmärkta vandringsleder där jag gick fram, bara stigar som trampats av människor och djur. Det kan vara besvärligt att ta sig fram på vissa ställen. Var försiktig med elstängslet! Den totala sträckan att vandra är dock inte så lång, uppskattningsvis drygt tio kilometer.

Se även Skånska Resor:

Ett besök i Blåherremölla

Holmaboden vid Ålakusten