...en gammal by på Österlen
Medborgarhuset och där bakom kyrkan vars torn syns vida omkring på slätten...
Då och då återvänder jag till barndomens by och tar mig även en titt på barndomshemmet där mina föräldrar Otto och Aina bedrev café och konditori i nästan trettiofem år...
Närmaste granne är detta hus där familjen Henriksson hade Gulf-mack och bilverkstad...
Mitt emot över gatan hade Lundblad Esso-mack och verkstad - i samma hus fanns också Öhrstrands frisersalong där man kunde bli klippt för tre kronor...
Bredvid Esso-macken fanns en elaffär - undrar om det inte var här som de första tv-apparaterna såldes i byn...
På andra sidan Glemmingevägen, där Asian Corner finns idag, stod ett Folkets hus med biografsalong där man på söndagarna kunde gå på matiné och se filmer med Edvard Persson och Nils Poppe...
Här till höger fanns Knut Larssons affär, eller affärer (även en runt hörnan) med livsmedel, diverse och manufaktur (minns att jag köpte dinky toys modellbilar och militärfordon om jag tjänat ihop några kronor)...
Allt detta var söder om järnvägsövergången - här kom järnvägsspåren in västerifrån, från Ystad och Köpingebro och bommarna fälldes när ångtåg och rälsbussar passerade (idag syns snickerifabriken där, den har expanderat en hel del sen min barndomstid)...
Järnvägen fortsatte rakt fram här i östlig riktning, till höger var en stenlagd gata, till vänster var lokalföreningens träbyggnader - längre fram fanns ett godsmagasin till vänster om spåren och till höger "bedevågen" och transportbandet som lastade sockerbetorna på järnvägsvagnar för vidare transport till sockerbruket i Köpingebro...
Järnvägsstationen står kvar och är sig lik - en knutpunkt i samhället där det alltid var liv och rörelse...
Nära intill, strategiskt placerad, hade Ewald Johansson taxistation...
Söder om järnvägsspåren fanns byns idrottsplats, Banvallen, en plats för en aktiv idrottsförening som ibland utmärkte sig i fotboll, bordtennis och friidrott...
Planen är välklippt, men det verkar vara ett tag sen ansatsbanan för spjutkastning och andra friidrottsbanor användes (själv har jag många trevlig minnen från tiden som friidrottare i Glemmingebro IF)...
Husraden vid Knappsdalavägen...
Jag äter lunch på Asian Corner...
...innan jag fortsätter norrut på Glemmingevägen...
Rakt fram i korsningen här, där Knappsdalavägen från Ingelstorp möter Glemmingevägen, stod Anders Löflunds pampiga villa och inne på gården hans bageri. Han hade två bilar, båda av märket Dodge, en skåpbil som användes som brödbil, och en mörkblå privatbil. Norr om Löflunds fanns Anderssons möbelaffär...
På andra sidan gatan fanns fru Sjögrens hus och affär, omgivet av vildvuxen trädgård - jag minns affären som något av ett muséum där det, bland mycket annat, fanns väldigt gammaldags och spännande leksaker. Huset blev senare Grahns bilverkstad...
Granne med fru Sjögren fanns detta parhus med två affärer, först "slaktarens" och sen blomsteraffären - slaktaren bjöd alltid på en prinsakorv när man hade ärende dit...
En liten titt in på Lievägen. Smedjan är borta, men smens bostadshus finns kvar. Vid den här gatan hade också Ernfrid Persson bilverkstad...
Tillbaka vid Glemmingevägen och fortsätter norrut - här svängde man höger in om man hade ärende till mejeriet. Vilket man hade ofta, jag brukade hämta mjölk i en spann, grädde i en mindre insats i samma spann. I huset till höger bodde mejeriföreståndaren och hans familj...
Efter mejeriinfarten låg detta hus som nu fått ett verkligt ansiktslyft - det var där som byns kemikalieaffär fanns...
...och på samma sida drev Kurt Nilsson Kooperativa - ser att det fortfarande är lanthandel här...
På västra sidan av vägen fanns jordbrukskassan i detta hus...
...och här är det som vi kallade postahuset - i det fanns, förutom Posten, också lägenheter där bland annat min mellanskolefröken Gunnel Persson och byns polis Erik Johansson bodde...
Här var ingången till postkontoret och här hämtade man också sin post om man hade postfack i ytterrummet. Utanför huset stod byns telefonhytt där man kunde ringa ett samtal för två tioöringar...
Sen blir det väldigt grönt på promenaden - detta är den naturliga gränsen mellan byns två delar, Glemminge kyrkby i norr, som är den äldsta delen, och Glemmingebro stationssamhälle i söder, som har tillkommit senare...
Först en liten avstickare in på vägen söder om prästgården, den som nu kallas Redskapsvägen. Om man stod här under min barndom såg man bara en åker (och på andra sidan mejeriet med sin höga skorsten) - nu finns här ett helt bostadsområde...
...liksom Räfsans Bykrog och förskola...
Fortsätter på Glemmingevägen och slår ett öga in på det som var prästgården...
Ute vid vägen står den välbevarade milastenen och minner om tider med hästskjutsar och gästgivaregårdar...
Brandstationen vid Trumlevägen minns jag naturligtvis från min barndom...
Glemminge är en gammal by med rötterna i vikingatid - vid 1600-talets slut lär det ha funnits inte mindre än femtiofem gårdar i socknen. Några gårdar finns fortfarande kvar i byn. Det här lär vara byggnader som tillhörde prästbostället...
Och här mangårdsbyggnaden - det var den välkända familjen Bernhoff som drev gården...
Fortsätter på Trumlevägen. Minns när "kommunalhuset" byggdes, kallas nu Medborgarhuset och här finns bland annat bibliotek och datorsal. Kommer ihåg att vi var ett gäng ungdomar som gick på dansekurs här och lärde oss dansa foxtrot och andra danser som var gångbara i folkparkerna...
Kyrkan i byn - inför konfirmationen fick man plugga psalmverser och katekesen. Jag var duktig på sånt och prästen sa: "Åkerberg, du är min fasta klippa"...
I kyrkogårdsmuren finns inmurad ett av Glemminges främsta fornminnen, denna runsten som säger: "Sven satte denna sten efter Toste, den skarpe, en mycket bra herreman. Måtte den förgås som bryter högen". Förmodligen har den stått vid en gravhög...
En blick in längs de äldre gatehusen på Klockarevägen söder om skolan - längst in hade Per Andersson maskinstation på sin gård...
Byns fina skola, som nu byggs om för nya ändamål. Här började jag i första klass, i småskolan, för fröken Anna Larsson. Hon tog oss med på spännande cykelutflykter till Tosterups skog...
Ett besök i minneslunden på kyrkogården. Här vilar mor och far, de börjar också bli en del av historien - i mitt inre är de dock ofta högst närvarande...
Byns ålderdomshem som idag förvandlats till Österlens Gästhärbärge. Någonstans här längs Tågarpsvägen vill jag minnas att det också fanns en skomakare - kan nästan känna dofterna av läder och annat i hans gamla verkstad...
Framme vid Spjutstorpsvägen som leder mot Hammenhög och Simrishamn...
Vyn söderut in mot byn. Till höger huset där Brinks hade sin lanthandel till att börja med (de byggde sen nytt affärshus strax söder om). I min barndom fanns det alltså tre lanthandlare i byn...
Jag går ut på Römöllevägen, som leder mot Tosterup, och tittar på utsikten mot byns sköna omgivningar - här vyn mot raden av egnahemshus vid Köpingsberg...
Ett tydligt barndomsminne är att man ofta kunde se havet blänka i fjärran här uppifrån...
Vy ner mot Kabusa-trakten...
...och Hammars backar...
...böljande kullar på åsen varifrån man hade en hisnande utsikt över både slätten och havet...
Glemminge nya kyrka invigdes år 1900. Innan dess stod här en ursprunglig kyrka byggd på 1100-talet - ytterligare ett bevis för byns urgamla anor...
Kyrkdörren står öppen så jag tar en titt på insidan...
Här finns föremål från den gamla medeltidskyrkan - här en dopfunt som också är från 1100-talet...
Predikstolen är från 1600-talet och även den övertagen från den gamla kyrkan...
Passerar den gamla gården Stamåkra som nu förvandlats till radhuslägenheter med stallplats och ridhus...
Återvänder till stationssamhället...
...kastar en sista blick på föräldrahemmet och minns sommardagen 1954 när vi flyttade in...
Ut ur byn, ut på landsvägen mot Ystad...
Spanar in utsikten mot grannbyn Ingelstorp, som bara är en dryg kilometer bort...
...och vyn mot Tosterups slott, vars torn sticker upp drygt tre kilometer norrut...
Några hus och gårdar kantar ännu vägen...
Ove Malmgren hade handelsträdgård här - jag ser att det fortfarande bedrivs verksamhet med samma inriktning...
Pileallén ut till den gård där familjen Lindström bodde - en av sönerna, Lennart, gick i min klass och vi hade ofta sällskap hem efter skolan...
Nu kommer vi till en av sevärdheterna i byn...
...nämligen det jättelika flyttblocket Klövasten - sägnerna om hur det hamnat här är många, ofta handlar de om troll som försökt kasta stenen mot kyrktornet, men missat...
Att gå igenom klyftan kan också ha sina risker, den kan slå igen och man blir platt som en pannkaka. Man kan också drabbas av någon slags förtrollning - kom då ihåg att gå tillbaka igen genom klyftan i motsatt riktning för att få förtrollningen att släppa..
Som barn sprang man dock obekymrad här hur som helst, klättrade på stenen och passerade tanklöst genom den - men, det är kanske därför man är som är...
Bilderna från liten nostalgitripp till Glemmingebro måndag 7 oktober 2019
