Kommer gula hösten

...till ängarna vid havet

"Men kommer gula hösten, med skrovlig rost i rösten, då är det slut med trösten och grusat allt mitt hopp..."

"Det brummar i var fura, och alla himlar skura och trasorna blir sura och häfta vid min kropp..."

Så gick en visa som vi sjöng i skolan, "Luffarevisan" vill jag minnas att den hette...

Men just denna eftermiddag, när jag söker mig ner på Simris strandäng, är det uppehåll i regnandet och jag är för säkerhets skull rustad med både regnkläder och kängor...

Sjöfåglarna räds inte heller varken väder eller årstid...

Luffaren i visan kommer dock så småningom fram till att "klaga är en ynkedom om dagen än är trist" - se där kom ju också en liten solglimt...

För övrigt måste jag ju säga att gula hösten vid strandängen är rätt fin och uppiggande...

Det går att glädjas över höstens färger...

På sina håll dröjer sommarens sista rosor kvar...

De nakna stenarnas skönhet...

Det ensamma aleträdet med dess olivfärgade krona i det gula havet...

Var tid kan ha sina små glädjeämnen...

Bilderna från en liten utflykt till Simris strandäng lördag 12 oktober 2019

Strandäng i sensommartid

...sommarens fröjder dröjer kvar

Är det slut nu? undrar jag när jag träder in på Simris strandäng och finner till min glädje att gulsporre blommar i mängder...

Ombytligt väder, mörkret nästan faller när skyar täcker solen...

Men dessa lyser upp ändå...

Strandrågen står kvar och behåller än sin speciella färg...

Se de härliga färgkombinationerna...

...för att inte tala om denna där strandkålen ingår...

Här infinner sig naturens ro och min sinnesfrid...

Nu kommer solen tillbaka...

Sensommarens vänliga ansikte...

Stilla hav, solbelysta stenar och röda nypon...

I den lilla världen finns en hel skog av gulsporrar...

I stenarnas värld verkar det orubbligt...

...men väder, vind och vatten förändras ständigt...

Vyn med den ensamma alen är sig lik, men vattnet står högre och färgen på trädets blad har blivit mera olivgrön...

Bilderna från ett besök på Simris strandängs norra del lördag 14 september 2019

Friheten vid strandängen

...sommar, sol och salta hav

Där havet möter ängens strand andas jag lättare...

När jag strövar över ängen vaknar min inre vagabond...

...men det är inte fel att vila i trädens skugga...

...och stilla betrakta, låta båtar och tankar passera...

...då kan det hända att man förflyttas till en högre sfär...

...med flyt och vind i seglen...

Sen kan jag återvända till utsikten mot Brantevik...

...och förena mig med blommornas lilla värld på ängen...

Äng, hav och himmel...

Jag drar vidare...

...lämnar den södra sidan...

På norra sidan har ännu en gul blomma tillkommit, en högvuxen ört som kallas för stånds...

Nedanför glittrar havet...

Havet har stigit en aning (sen jag var här senast) - "...admit that the waters around you have grown..." (Dylan), nej, det handlar om naturliga variationer....

Jag sätter mig nära havet på en sten...

...och dricker mitt förmiddagskaffe - Coffee On The Rocks...

Bilderna från en liten utflykt till Simris strandäng söndag 7 juli 2019

Hagarna vid havet

...tillbaka till Simris strandäng

Det är midsommardagens förmiddag när jag träder in på ängen...

...och möts av blomning...

...från allehanda växter som blommat ett tag nu...

Blåelden kommer starkt...

...och dominerar på sina håll...

Havet är lockande idag...

...skänker frid och ro...

Stenarna vilar i stillheten...

Hägern har landat...

Vy mot söder...

Jag vänder mot norr nu...

Blå stigen fortsätter här...

Blågul havsutsikt...

Tistelfjärilen har landat (en del börjar bli slitna nu)...

Stillhetens hav...

Lågvatten vid ensamma trädet...

Konstinstallation i ebb...

Strand i guld...

...och hav i silver...

...men på sina ställen går det mesta i blått...

...och blåklockorna har börjat pingla så försiktigt (om man lyssnar noga)...

Humlan har landat...

Jag drar mig tillbaka...

...längs den blå vägen...

Bilderna från liten vandring på Simris strandäng 22 juni 2019

Se även Skånska Resor: Dessa fantastiska strandängar