Näckens rosor i Bäckhalla-dalen

...sommar i naturreservatet

I skogens dunkla och fridfulla tjärn öppnar näckrosorna sina vita och vackra blommor...

Jag kommer först upp till det gamla vattenfyllda stenbrottet...

Redan här finns ett bestånd av de stora vilda och uråldriga blommorna...

Nymphaea Alba är det latinska namnet - en nymf är ett kvinnligt övernaturligt källväsen, alba betyder vit...

Vid brottets rand kan man se dessa femhundra miljoner år gamla böljeslagsmärken, skapade på botten av ett urtida exotiskt hav...

Jag följer kanten av det gamla stenbrottet...

Hallasten gnistrar, naturens färger är förunderliga och ständigt föränderliga...

Även här syns de urgamla böljeslagsmärkena...

Fantastisk färgskala...

Utsikt österut över stenbrottet - inte så långt bort syns havet...

Tidigare var detta utmarker för byn Gladsax bönder...

...betesmarker som nu återerövras av naturen...

Spår av gamla tiders stengärdsgårdar...

Uppe vid tjärnen råder friden, men kanske döljer sig även mystiska väsen någonstans...

Säkert är i varje fall att näckrosorna finns här...

...obeskrivligt vackra och oskuldsfulla (eller inte?)...

Vy över lugna dammen...

Den outgrundliga skogen står tyst (kanske viskar den något?)...

Johannesörten driver dock, enligt gammal tro, alla onda andar på flykten...

Jag säger adjö till dammen och alla dess väsen (Näcken själv såg jag dock inte till den här gången)...

...och går in i blåbärsskogen...

...och visst är bären där (många!)...

Det är ungefär här som helvetet brakar löst, himlen öppnar sig och åska och störtregn driver mig på flykten (enbart en regnjacka förslår inte långt)...

Ett par dagar senare är jag tillbaka - nu väljer jag stigen genom den lilla ravin som jag tror gav upphov till namnet Bäckhalladalen...

På ömse sidor står klippor i hallasten och bildar en trång dal och i mitten rinner bäcken...

Närmar mig stora gläntan - just här kommer snart ljungen att blomma i mängder (om inte förra årets torka slog ut för mycket)...

Axveronika och gullris skapar blågult minilandskap...

På sina ställen finns ljung som börjat blomma så smått...

Vägtistel vid den lilla skogsvägen (tistel lär vara Skottlands nationalblomma)...

Den högresta renfanan lyser upp...

...vid den slingrande vägen...

...som också passerar förbi det lilla kärret...

Min favoritvy mot kärret (som ändrar färg och utseende under årets gång)...

En blick ut mot ängarna i väster...

Här innanför blommar den vita röllekan...

På väg tillbaka genom gläntan...

...in i den grönskande ravinen...

...som ter sig som en formlig regnskog på sina håll...

Doftande vildkaprifol (en av Sveriges få lianer) klänger på träden...

Bilderna från besök i Bäckhalladalen strax norr om Simrishamn den 13 och 15 juli 2019