...och skön förmiddag i reservatet
Solig söndagsmorgon och jag är på väg uppe på "höglandet" från byn Gröstorp till skogen i Bäckhalladalen...
På höger sida har jag utsikten ner mot Östersjön...
...och på så vis blir själva transporten också en del av nöjet...
I Bäckhalladalen är det en fröjd att vandra på de små stigarna...
...här passerar jag genom den lilla ravinen där bäcken rinner - på ömse sidor tittar berget fram...
På sina ställen blir man påmind om att detta var utmarker, traditionella betesmarker för byarna inåt land...
Höstens färger är på väg att ta över...
Passerar den lilla skogsdammen...
...även här syns kulörskiftningarna på lövträden (tallen är lika grön)
Blåbärsriset får nu ställa in sig på vintervilan...
"Livet kan vara vackert ibland"
När man vandrat här ett tag börjar man tänka att tillvaron kan vara fridfull och skön...
Bara genom att stå här och "ta in" omgivningen så känner man sig lite bättre...
En blick ut mot ängarna, en dag ska jag ta en tur ut där (var länge sen nu) - idag är det lite för blött (eller jag har för dåligt på fötterna)...
Jag betraktar mitt favoritkärr istället...
...för att glädjas över färgskiftningarna
In i stora gläntan...
...där jag gör ett besök i pysslingarnas värld...
Så kan det se ut där nere...
En bit högre upp blommar röllekan fortfarande...
...liksom en sista Axveronica...
Hos pysslingarna kan det också se ut så här...
Jag drar mig mot "utgången"...
Passerar över bäcken...
Vägen som leder ut ur skogen...
Även om jag inte mådde dåligt när jag anlände så mår jag alltid lite bättre när jag lämnar...
Det finns någon slags kraft att hämta här...
I skogsbrynet kan jag blicka ner mot havet...
Vägen här ifrån är också en del av nöjet...
En hel häck av oxelträd står här på rad och bugar som de ville säga "tack för besöket" - det är jag som ska tacka, tänker jag...
Bilderna från en cykelutflykt till Bäckhalladalen söndag 8 oktober 2017
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar