Lugnet vid Vårhallen

...en plats på Himlajorden

Vårhallen kan även vara dramatisk, men denna morgon är den en fridens boning...

När jag kommer ner till stranden viskar klipporna till mig om fredad zon och själar i balans...

Tobisviken ser avspänd ut...

En humla surrar oberörd och cool...

På södra sidan lä och lugn från den vind som ändå finns från norr eller nordost - solen glittrar och värmer...

Stabila stentavlor, fasta klippan i tillvaron...

Den vita kambriska sandstenen, hallastenen...

En liden spiss ud i vanned...

Ensamseglare på silverhavet...

Här en annan ensamseglare - som oroas lite över min närvaro...

Dock är stämningen mest avspänd och harmonisk...

Idag ska jag ändra perspektiv lite - betrakta utifrån och in mot land...

Så kan det också se ut...

Lugna lagunen...

Perspektiv mot söder...

...och mot väster...

Vy in mot talldungen...

Över på norra sidan...

...där strandtrift dekorerar klipporna...

Känner att lugnet har spridit sig till mitt inre - en påfyllning av frid och nya krafter...

Nej, det är inte maskrosor (någon slags fibbla, gissar jag)...

Vresrosorna blommar...

Pärlfiskarens hus i stillheten...

Vyn norrut...

...mot udden Knäcken och bakom den en bit norrut finns Baskemölla...

Jag vänder mig mot söder och hittar en plats där jag kan dricka förmiddagskaffe i lugn och ro...

Bilderna från en avslappnande tur till Vårhallen onsdag 29 maj 2019