Brösarps backar

...ett Nangijala på Österlen

Brösarps södra backar och Brösarps norra backar och där emellan mycket - en dagsutflykt full av upplevelser

Jag stiger av bussen vid hållplats Brodala på Albovägen (väg nr 9). Efter en promenad på femhundra meter ser jag rastplatsen/parkeringsplatsen så vägens södra sida. Det  blir min entré till Brösarps södra backar...

...närmare bestämt ser det så här inbjudande ut när man ska upp på ängarna...

Det som direkt fångar min uppmärksamhet är de många gullvivor som nu översållar och förgyller backarna...

Bara man kommer upp en liten bit så är utsikten hänförande - här bort mot öster, Verkeåns dalgång och Haväng och Östersjön i fjärran...

Vrider man blicken bara en aning åt höger så skymtar man konturerna av Ravlunda kyrka. På kyrkogården ligger bland andra Fritiof Nilsson Piraten begravd.

Vyn mot nordväst, fortsättningen på Brösarps södra backar och långt borta anar man de norra backarna.

Nu letar jag mig fram längs stigar i hagar och små vägar längs äppelodlingar där man måste vara noga med att stänga grindar efter sig.

Jag är nu inne på Källagårdens mark och beundrar här den ena av de två bronsåldershögarna, nämligen Getakullen

...och följer sen en väg kantad av fruktträd. Tänk att färdas här när snart äppelträden blommar. Det var på den här gårdens ägor som scener ur filmen om Bröderna Lejonhjärta spelades in. Ryttargården i Körsbärsdalen i Nangijala byggdes upp en liten bit här ifrån...

Jag passerar backen med Ornahögen längst upp, den andra av bronsåldershögarna...

...och naturligtvis kan jag inte låta bli att ta mig upp till toppen för att titta på utsikten. I bakgrunden har vi de större och mäktigare norra backarna. Rakt nedanför kullen ligger Källagården.

Så här ser Källagården ut på närmare håll när jag passerar. Se deras hemsida för gårdsbutik, logi, fruktodling mm här.

Via Syrénvägen kommer jag rakt in i hjärtat av byn...

...och rakt fram till Gästis - precis vad jag behöver i denna stund. Ett fantastiskt sillbord ger mig just de krafter och den stämning jag behöver...

...för att ge mig vidare längs Kullastigen (rekommenderas så slipper man trafiken på väg 19)...

...genom denna lilla by som kallas Torparebron...

...och upp på de norra backarna där jag kan börja blicka tillbaka på Torparebron...

...och slå en första blick över Verkeåns dalgång, väg 19 och bort mot Brösarp.

Men nu är utmaningen att bestiga de högre höjderna...

...en bit i taget så går det...

Här uppe frodas backsipporna och gör skäl för sitt namn...

Dags att vända sig om igen och kolla läget...

Jag försöker hitta den högsta toppen, detta ser ut att vara en av de högsta i varje fall...

Utsikt på andra sidan, mot väster...

Ännu fler backsippor här uppe...

Stora tuvor med bara backsippor på sina håll

Jag zoomar in Glimmebodagården där nere - den ska jag besöka vid något tillfälle...

Från de högre höjderna ser jag nu ut över Verkeåns dalgång bort mot Brösarp

...och här har vi vyn mot öster och havet

Nedstigningen påbörjad, det kommer att bli fint här framåt sensommar och höst när ljungen blommar och färgar backarna lila...

Tillbakablick upp mot de norra backarnas höga höjder

Nu är jag snart nere, under mig ser jag Verkeån stilla flyta mot havet. Jag sätter mig ner och tar en stunds paus och läskar strupen med vatten. Snart ska jag ta en fika på pizzerian i Brösarp och sen ta bussen hem.

Bilderna från en utflykt till Brösarp och dess fantastiska backar söndag den 30 april 2017

Mer om Brösarp här: Brösarp.se

Wikipedia om Brösarp

Skånska Resor: Vandringar vid Verkeån

Bloggar om natur, vår